Igår och idag har jag suttit bredvid min jobbarkompis Oscar i flera timmar. Jag har pekat på saker i en tjänst som vi byggt och så har han fått knacka i koden för att fixa små knasigheter som behövde rättas till. Den här bilden knäppte jag på honom häromdagen. Jag tyckte att den blev ganska bra.
Vi gick till Hörnet och testade deras avsmakningsmeny. Sju rätter på menyn + tre aptitretare däremellan och när jag gick hem efter kvällens slut kändes det som att jag skulle spricka. Det var alltså absurda mängder (god) mat, goda viner, förstklassig service och bra smaker.
Men.
Om jag ska betygsätta middagen landar det bara på fyra av fem (jag hade förväntat mig en klockren femma). Storleken på rätterna gjorde att det helt enkelt blev övermäktigt. Halvvägs in i middagen började mättnaden smyga sig på och man blev lite matt.
Och även om det generellt var väldigt bra, så förväntade jag mig faktiskt lite mer av smak och spänning i det som serverades. För jag vet att de kan mycket bättre i det mindre formatet.
Jag gick iväg och åt lunch. En Lasagne. Som var god. Men när jag gick där ute frös jag ihjäl. Trots den ganska tjocka dunjackan. För kallt som helvetet var det. Eller några få plusgrader. Men de kändes som ren istid. Att jag var frusen redan innan jag klev utanför dörren hjälpte förmodligen till. Förresten såg jag snöflingor i morse. Några få. Men ändå. Snöflingor.
Sen kom jag tillbaka till kontoret och fick paltkoma. Dubbeldöd idag alltså.
Jag beställde en japansk penselpenna. Jag blev inspirerad av min kollega som hade en sån och satt och ritade med. Så jag ville också testa att kluddra loss i min lilla bok. Jag har inte riktigt lärt mig att hantera den på ett bra sätt än. Jag är så väldigt van vid min fina reservoarpenna och den här kräver lite av en annan teknik för att få bra linjer. För beroende på hur hårt man trycker, så varierar linjetjockleken från ungefär en halv millimeter till nästan en centimeter
Jag är inne i något av en låg period. Eller kanske inte låg, men i alla fall lite dämpad. Jag skyller helt och hållet på att det är november och att det är mörkt, konstant grått och allmänt tråkigt. November kan nog vara årets tråkigaste månad.
På jobbet rullar det på. En del av det vi jobbat med under det senaste året börjar så smått närma sig något av en första mållinje. Fortfarande är det en del finputs som måste putsas och små buggar som ska fixas. Men sen kan vi äntligen komma ut och börja testa några av våra appar ”på riktigt”. Det ska bli sjukt spännande.
Söndagar är nog lite av favoritdag i veckan. Det är något med den där otvungenheten som hänger ihop med den. Där man inte behöver göra någonting alls. En dag av ”bara vara”. Som till exempel att gå ut i de isande vindarna i höstkylan och fika på Rosteriet och svulla på en smaskig morotskaka.
Det är soft discodunk, rytmiska rörelser och skönt gung. Ikväll är det engelska Dj- och producentduon
Den traditionella promenaden efter lördagens fika går längs sjön. Det är 8° C ungefär men känns lite kallare för det är aningen rått och ruggigt i luften. Trots det är det ganska skönt ändå eftersom den rena, klara luften är en bra kontrast till fikets trötta luft. Ventilationen där verkar vara kraftigt underdimensionerad. En liten trötthet hänger i. Förmodligen för att jag låg och sov till kvart i tolv idag.
Sen åker jag till en blomsteraffär och köper två nya krukväxter till mitt hem eftersom jag råkat ta död på några. Igen.
Började dagen med att jobba hemma. I ungefär en timma. Sen gick jag iväg och det var dags för den vartannat årliga tandkontrollen hos tandhygienisten. Det togs ett par röntgenbilder och det skrapades lite tandsten och allt därinne i munnen var som det brukar. I alla fall nästan. Det blir ett återbesök i februari där tandläkaren ska titta på en tand där bak någonstans där jag tydligen bitit av en liten flisa (?). Ingenting jag märkt av, men det är väl lika bra att kolla upp så att det inte blir något dåligt av det.
Sen åkte jag till jobbet och det var alldeles ljust och härligt. Solen sken och även om det är oändligt avlägset, så fick jag nästan som känsla av vår. Dessutom är det fredag och jag gillar det.
Jag vaknar och är trött. Det tycks vara livets gång. Om och om igen. Varje morgon. Morgontröttnaden slutar liksom aldrig att finnas där och jag verkar aldrig vänja mig vid att vakna och ska alltså behöva stå ut med skiten resten av livet.