En tisdag dök upp och jag åt sparrissoppa till lunch och eftermiddagen gick och så åkte jag till bilverksta’n och fick mina sommardäck ditsatta. När jag kom hem igen tog jag en jättelång omväg till mataffären för att utanför komma på att jag ju faktiskt inte behövde någonting, så jag gick hem till kvällsmat istället.

Lång dag med möten som inte tog slut förrän halv sex. Då jag gick en omväg till affären för att handla lite sånt där som man behöver. Sen gick jag hem och åt upp några av sakerna som jag köpt.

Jösses vad jag längtar tills våren gör världen grön igen. Allt är så väldigt brunt nu.

Jaha, så sitter man ännu en måndag hemma vid köksbordet och jobbar. Lätt frusen och mätt efter lunch och en aning måndagsseg och tidsförvirrad efter helgens klockomställning. Det brukar ställa till det hos mig och ta några dagar innan jag är i fas igen. Segheten späs nog på av att det är grått och trist ute.

Det är väldigt mycket måndag helt enkelt.

Söndag är skön dag, men så är är det ju den där lilla grejen med den där helt absurt onödiga och extremt vansinniga idén om tidsomställning till sommartid vi gjorde i natt. Det är ett jäkla otyg och fullständig idioti att det får fortsätta år efter år.

Sommartidsgrejen infördes 1980 ”för att ta tillvara på dagsljuset”. Men med tanke på att vi har väldigt mycket av dagsljus här uppe i norden under sommarhalvåret känns det som att den där idén var rent hitte-på av en dåre.

Det verkar heller inte finnas några som helst positiva effekter av omställningen till sommartid. Varken ekonomiska eller energibesparande. Tvärtom. Till det finns även negativa effekter som ökad olycksrisk i trafiken, fler arbetsolycksfall och mätbara ökningar av hjärtinfarkter och självmord dagarna och veckan efter omställningen. Allt på grund den rubbade dygnsrytmen.

Vansinne är vad det är.

Jag rensade i min bokhylla. Eller inte rensade så mycket som städade. Jag fixade belysningen så att den kan lysa igen. Jag plockade om och flyttade på saker så att det blev mer ”ordning och reda”. Typ. Högst upp, ovanpå, där det står prylar, grejer, bilder och saker var det dammigare än dammigt. Jag våttorkade och dammade en del och helt ignorerade annat. På håll ser man inte eländet 🙂

Jag vet egentligen inte varför jag sparar alla gamla böcker jag läst och har alla de där prylarna som mest samlar damm. Jag kommer troligen inte läsa om någon av dem. Istället står alla som troféer och sakerna däruppe används inte till annat än att bara stå där.

Jag kanske borde göra mig av med allt istället.

Lördagslunken den sköna. Men jag vaknade av att jag var hungrig, så jag gick upp tidigt, åt lite frukost och gick sen och la mig igen. För så är skönt att göra när man är ledig. Sen fika på kafé och en stros längs sjön. Sen blev det väder med sol ena stunden och regn nästa.

Jag fortsätter att styra och ställa hemma. Vårfix. Så jag åkte och köpte ett sidobord till mitt sovrum som jag sen skruvade ihop och plötsligt stod jag ute på terrassen och ställde i ordning och grovskrubbade utemöblerna litegrann. Jag ska ta det mer noggrannt senare sen när det är fint väder någon dag, för just nu hänger regnet i luften.

Äntligen fredag efter ännu en vecka. Jag känner mig matt, uttråkad (av hela coronapausandet av allt) och seg i skallen. Idag som vår ute och egentligen borde jag gått en promenad, men jag hann liksom inte innan kvällen kom. Efter jobbet började jag istället pilla/rensa hemma bland skräp och skröfs.

Jag blev äntligen av med min gamla crosstrainer som har stått och skräpat i hallen och varit i vägen den senaste veckan sedan jag började rensa förra helgen. Jag gick ner med en stor och onödigt tung kasse till pappersinsamlingen. Jag flyttade på prylar och jag tömde en stor låda med räkningar från alldeles för långt tillbaka i tiden. Jag plockade, städade, rensade och helt plötsligt var det svart ute. Det finns annat jag borde ta tag i också. Som t.ex. några garderober som behöver gås igenom. Men bakom de stängda dörrarna syns inte eländet så det kan vänta till en regnig dag.

Det tråkiga är att nu när jag är klar med det för idag, är det knappast att det märks.

Det låter runt mig. Idag är det Ólafur Arnalds och hans ”Some kind of peace” från tidigare i vintras som ackompanjerar mig när jag jobbar … via mina nya högtalare. Jag fick en liten tanke (som jag slog bort ganska snabbt) att jag ska gå ”all in” och även byta ut hela min gamla ljudanläggning. Men inte. Den är för bra, så bättre att behålla. Det får vara nog nu.

När jobbet är klart för dagen går jag förbi slottet och dumpar gamla kartonger och slänger glas där borta på återvinningsstället. Jag går sen i rask takt tillbaka, fast det blir strandpromenaden och runt och förbi kyrkan och så ser jag Klosterliljorna (eller Snöklocka som de också heter, fast inte här i den lilla staden) så jag svänger in där och knäpper en liten bild på dem. Bara för att det är ett säkert vårtecken. Sen hemåt igen fast till mataffären först.

Annars är det annat som ska ut ur hemmet. Rensning pågår. Eller är påbörjad i alla fall. Gammalt ska bort. Jag har för mycket pryttlar, skröfs och onödigt här hemma.