Kaffe på kafé med en Daniel och en kort promenad i gråväder. Sen blev det en tur till grannbyn och jag hittade en luvtröja till mig själv (kanske lite onödigt eftersom jag redan har alldeles för många). En stros på stan och plötsligt blev det även några julklappar till … några. Vi passade på att äta sunkmatslunch på sunkställe också innan turen gick hem igen.
Året är inte slut än, men jag gjorde en sorts sammanfattning över saker jag sett. Eftersom jag gillar att kolla på film. Och bra serier. Det var saker som var väldigt bra. Några vill jag kanske till och med se om. Jag såg också skräp som jag glömde bort innan det ens var slut. 121 titlar har det blivit hittills i år (som jag kommit ihåg att betygsätta alltså). Både gammalt och nytt. Mest filmer. Fast i topp i år blev det några serier. Serier blev det också fler än vanligt av – trots att jag i vanliga fall tycker att det är lite av en för stor investering att ge sig i kast med hela säsonger.
Men.
Bäst alla kategorier var Chernobyl med bland annat Jared Harris, Emily Watson, Jessie Buckley och Stellan Skarsgård. Mästerligt regisserat av Johan Renck. Ett otroligt starkt, välspelat och välgjort drama om katastrofen i Ukraina 1986. En annan riktig pärla var brittiska Fleabag av och med Phoebe Waller-Bridge. Jag brände båda säsongerna på bara några dagar. Fantastiskt rolig och charmig, samtidigt som den är mörk och svart. Bästa kombinationen.
Sen förstås och Oh. My. God. Jag skrev det redan halvvägs. Den fjärde, sista och avslutande säsongen av Mr. Robot. Herrejävlar vilket mästerverk. Tungt, svartare än svart och helt sjukt jävla fantastiskt. Stundtals behövs nästan samtalsterapi. Fortfarande är det några avsnitt kvar och håller det samma nivå hela vägen är den här sista säsongen en klockren 10-poängare.
…och sen. Jag älskade ju norska Skam när den charmade världen för några år sedan. Så jag passade på att plöja den franska versionen också och den var nog till och med bättre än originalet. Grunden densamma, men ändå annorlunda. Supercharmigt och plötsligt satt man där igen med ett konstant leende på läpparna.
Både Bohemian Rhapsody med Rami Malek i rollen som Freddie Mercury och Rocketman med Taron Egerton som Elton John var långt mycket bättre än vad jag faktiskt hade förväntat mig. Båda omtalade och hyfsat hyllade. Väldigt olika filmer, men nästan ändå som att de är lite besläktade på något avlägset sätt. Fina dokumentären ”Love, Antosha”. Anton Yelchin verkar ha varit en fascinerande person och skådespelare som dog tragiskt i unga år. Nästan mer av en hyllning av honom – men också hans föräldrar.
Jag har lyckats klara mig undan de riktiga kalkonerna i år. De där som man blir förbannad av (eller har jag bara förträngt dem?). Misslyckad däremot var Tom Cruise och hans Mission: Impossible – Fallout. En tröttsam upprepning av samma gamla en gång till. Otroligt oengagerande. För att inte tala om den där mexikanska och totalt överhypade Roma av Alfonso Cuarón. Den var urtrist och förmodligen en av årets mest onödiga och överskattade.
Sedda under året betyder inte att de nödvändigtvis är släppta under året.
Chernobyl (2019) — Snyggt, gripande och starkt. (se texten ovan).
Mr. Robot (2015–2019) — Finalsäsongen. Fantastisk (se ovan).
Fleabag (2016–2019) — Roligt och svart (se texten ovan).
Skam France (2018– ) — Charmigt och bättre än originalet (se texten ovan).
Stranger Things (2016– ) — Tredje säsongen matchade de tidigare och lyckades bibehålla charmen.
Atypical (2017– ) — Lätt autistiske Sams äventyr fortsätter på College.
Amazing Grace (2018) — Aretha är en tour de force!
The King (2019) — Bra film (trots Robert Pattinsons urlöjlige franske prins). Timothée Chalamet är imponerande som Henry V.
Bohemian Rhapsody (2018) — Rami Malek är Freddie Mercury (se texten ovan).
Love, Antosha (2019) – hyllningsdokumentär till skådespelaren Anton Yelchin (se ovan).
Rocketman (2019) — Elton Johns liv i musikform (se texten ovan).
After Life (2019– ) — Ricky Gervais serie om Tony och hur han hanterar sin sorg.
The Favourite (2018 ) — Olivia Colman är underbar som Queen Anne.
Sex Education (2019– ) — Underhållande om den kärlekskranke Otis som blir skolans sexterapeut.
Spider-Man: Far from Home (2019) — Peter Parker åker till Europa och räddar världen. Tramsigt, javisst, men trams är också kul. Också typ en fristående fortsättning på Avengers Endgame (som var bombastisk, underhållande och förutsägbar).
The Magicians (2015– ) — En spännande fjärde säsong som kändes ”back to basic”.
Bilder i kollaget ovan saxade från filmerna nämnda i posten
Man jobbar, fredagsfrukostar, jobbar lite till, knäpper bilder på en kollega som ska användas till en artikel, lunchar kycklingschnitzel, hämtar en jacka som varit på service hos en skräddare (som har bytt ut fickorna eftersom det hade gått hål i dem). Fortsätter jobba, fredagsfikar lite, jobbar lite till för att sen avsluta dagen och åka hem till byn och helg.
Idag är walesiske Ali John Meredith-Lacey och hans alter ego Novo Amor som plinkar på sin gitarr och sjunger i några minuter. Vad som hörs är en cover på Katie Kim och det betyder alltså att det är den fina och videolösa ”I make sparks” som låter här i bloggen.
Efter att ha suttit i ett konferensrum en hel dag får man tydligen dras med huvudvärk. I alla fall ett tag eftersom jag inte kunde hitta någon tablett på jobbet … och ännu en stund innan tabletten jag tog alldeles nyss börjar ge effekt.
Mörkret. Det är påverkar mig. Även om det dröjer innan det märks så kan jag knappt bärga mig inför den 22:e då det vänder och vi går mot ljusare tider. Renarna (eller vad det ska föreställa för djur) som står och lyser där bredvid jobbet piggar upp lite grann.
Dagen var ungefär som vanligt. Jag jobbade på kontoret, lunchade med Kattakôrva på den där andra indiska restaurangen (det var helt okej). Sen tillbaka till kontoret och mer jobb. Innan jag kom hem hade jag köpt en tjock tröja (hatar att frysa), handlat blandad mat att ha i kylskåpet (som jag kan äta) och hämtat ett paket som jag beställde för ett tag sedan (som kanske kan vara en julklapp till någon).
Jag slutar aldrig att förvånas över hur fort dagar kan försvinna. Det är som att de knappt hinner starta innan de är slut. På lunchen obehagligt och isande kallt. Men. Solen tittade fram igen! Så trots att jag frös ihjäl, blev jag alldeles glad av att få ont i ögonen av ljuset och den blå himlen.
Uppe med tuppen (i alla fall efter larmets andra ringning) och iväg till jobbet. Lätt seg, men måndag är måndag och de har en tendens att ”bara vara”. Så den var som den var och plötsligt hade jag jobbat så att tiden blev dags att åka hem. Poff, snabbt som upp i rök gick dagen.
Även om det är roligt att hänga med boyzen och åka iväg sådär på en liten utflykt, så är det skönt att komma hem till söndag och lättja i den mjuka sköna fåtöljen. Så jag ägnar mig åt det idag.
Vi åkte till Örebro. Den lilla herrklubben och jag. Vi strosade stad, fikade kafé och åt lunch i en saluhall. Sen hyrde vi en bana i en ishall där vi spenderade några timmar med att prova på Curling. Halkigt, klurigt och faktiskt ganska roligt. Speciellt eftersom jag tydligen har en fallenhet att pricka in de där stenarna där de ska hamna. Sen spa:ade vi lite på hotellet.
På kvällen gick vi ut och käkade mat. Svulligt och gott. Så att jag blev mätt så att jag nästan sprack. Sen drack vi drinkar. Frozen Lime Daiquiri är väldigt gott. Helt plötsligt hamnade vi hemma hos någon som kände någon och där blev det vin. Sen när alla skulle vidare ut i natten kände jag att kvällen var klar, så vid ett-snåret drog jag mig tillbaka till hotellet och somnade på två sekunder.