Foto
En allé, ett kontor och det där att bli arg (igen)
Det var morgon och det var smått sagolikt i det östgötska landskapet idag. Tät dimma och solsken. Så fint att jag kände mig ”tvingad” att stanna och ta kort på en allé som såg trevlig ut.
Sen till kontoret och det var en konstigt rörig dag. Det känns som att det var mycket på en gång. Eller så är det bara i mitt huvud det är stökigt. Det var möten. Flera stycken och de flöt liksom in i varandra (ah, där är svaret på rörigheten). Sen var det ett formulär som jag försökte få styrsel på och det var inte helt smidigt. På eftermiddagen var kontoret helt tomt. I alla fall på mina kollegor som tydligen gick hem och jobbade istället.
Väl hemma efter dagen blir jag irriterad på och äcklad av en kärring i affären som står och hostar hårt i sin hand. Upprepade gånger. Sen står hon samtidigt och pillar och petar på saker i hyllorna med samma hand. Jag är på väg att säga åt henne, men hon ser inte riktigt frisk ut (då menar jag inte för att hon hostar), så jag låter bli och hoppas att hon inte pillat på det jag plockat ner i korgen.
En sittande kvinna
Hon satt där på stenbänken och vilade. Det såg nästan ut som att hon sov. Men hon blundade bara. Vilade ögonen en stund, lät vinden fläkta i värmen och väntade på någonting. När jag gick förbi nästa gång var hon borta.
Ett kort ögonblick
När jag gick på bron där nere i Porto i somras kom höjdskräcken krypande. Bron är fin och hög, men när man går där uppe är det som glipor i gångbanan som gör att man ser de 45 metrarna ner mot den hårda vattenytan.
På återbesök vid fallfärdigheten
Eftersom jag råkade vakna en timma (!) innan väckarklockan så blev det tidig avfärd till jobbet i morse. Så jag passade på att stanna vid det gamla rucklet. Jag hade egentligen tänkt att gå närmare och få med pölen framför (som förmodligen är uttorkad), men gräset var så högt och jag hade ingen större lust att bli översvämmad med fästingar sådär på morgonen – så det fick bli en bild tagen från vägen. Skorstenen på rucklet ramlade in för ett par veckor sedan. Det har jag väntat i flera år på att den ska göra, för den har lutat betänkligt under lång tid.
Jobbdagen var ganska exakt som jobbdagar brukar och lunchen (en sån där plocka-själv-sallad) åts ute på kontorets terrass.
Efter jobbet kommer jag hem och kollar på bilderna från i morse. Ljuset var ospännande, men det känns som att objektivet på den nya kameran är ett rejält snäpp vassare än på den gamla. Det är f-n knivskarpt (och då var ändå den gamla ruggigt bra). Jag är så jävla nöjd med min fina kamera.
Idag är det också årets ljusaste dag. Sommarsolståndet är här.
Nya grejer är ”the shit”
Jag har laddat batteri, pillat med inställningar, uppdaterat firmware, laddat hem en app, satt dit en rem och upptäckt att jag måste köpa ett nytt minneskort. Sen knäppte jag en bild på min gardin i köksfönstret och att använda kameran känns alltså precis som det ska. Å ena sidan är allt alltså lite som vanligt, men samtidigt är det en rejäl uppgradering från både min stora klump och den gamla som försvann – trots att modellen egentligen har ett par år på nacken.
Det där att köpa sig lycka
Som jag har saknat och hoppsan vad glad jag är nu att jag återigen har en ny version av min gamla favorit- och älsklingskamera. Jag menar, kolla bara så fin den är. Det blir den tredje versionen av just X100-serien som jag har i min ägo.
Dagen i övrigt då? Jo tack, den har varit helt okej. Jobbet har jobbats, lunchen ätits och saker har gjorts. En dag sådär som arbetsdagar brukar vara.
Nu ska jag pilla på min nya kamera.
En dag på Fotografiska
Jag drog upp till Stockholm en sväng. För ingenting speciellt … eller mest för att gå på Fotografiska där jag spenderade en hel bunt med timmar. Det var ”
Sen var det en slags samlingsutställning med
Efter museet gjorde jag egentligen inte så mycket mer. Det var isande kallt ute och när mörkret kom hoppade jag in i bilen och körde hemåt igen.
Man ser en himmel som är fin
Det blev en stros längs vattnet efter kvällsmaten. En bensträckare ut på piren och tillbaka. En liten kortis och en skön kväll med en superfin solnedgång och kvällshimmel.
Temperatur och luftfuktighet
Det har varit varmt på kontoret idag. Den kvava uteluften har trängt sig in genom ventilationen och gjort att det inte varit så behagligt som det brukar. Hjärnan blir lite som mos av det. Men dagen rullade på. Halvvägs hem mötte jag åska och blixtar som följde med mig och även om temperaturen egentligen är behaglig så känns det … klibbigt.
Jag passar på att försöka vädra ur lyan litegrann, men luften rör sig inte.
På kvällen glittrar himlen
Jag tog en kvällspromenad. En liten bensträckare innan kvällen kryper ner mig i sängen. Stjärnklart och kallt. Dagens små vårkänslor byttes till iskyla. Men jag knatade ut på piren och månen lyste upp fotstegen. Sen knäppte jag bilder. För att stanna världen en sekund.