Foto
Vadå, en fin present till mig själv?! Självklart ska jag ha det!
Jag har saknat min gamla X100S sedan jag sålde den för två och ett halvt år sedan och den senaste tiden har ha-begäret efter en ny växt till sig. Så det är klart som f-n att jag var tvungen att köpa en.
Idag har jag alltså fått hem och packat upp en X100F och den är ny, fin och blank och batteriet ligger på laddning. Lite mindre och något lättare än min andra fina kamera (X-Pro2), men typ lika bra. Det kanske är därför den kallas för mini-version av den andra.
Oldies but goldies
Jag kollade igenom lite gamla bilder – för att se hur min gamla kamera levererade när det begav sig. Och det gjorde den ju. Som f-n. Som till exepel landskapet vid Bacunayagua på Kuba 2014. Det är något med bilden som tilltalar mig. Den där lille kameran gjorde bilderna bättre på något sätt. Trots att jag bara ”sköt från höften”. Men också för att den faktiskt gjorde det roligare att fota.
F-n. Jag kanske måste ändå.
På jobbet händer det att vi pratar om saker som inte berör jobbet
Vi pratar inte bara jobb på jobbet. Ibland diskuterar vi andra saker. Som till exempel fotografering och att min jobbarkompis precis köpt en ny systemkamera som är stor och fin och hur jag fortfarande är sugen på den där lilla kameran som jag inte får köpa för mig själv.
Till lunch åt jag ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde och jag tog en liten omväg tillbaka till kontoret igen. Eller alternativ sidoväg. Jag gissar att den kanske var 100 meter längre än vanligt.
Bra, jobba på … vi ses på måndag
Jag har fått ett fullständigt onödigt och ganska dumt ha-begär efter den senaste versionen av den där fina kameran som jag hade förut. Jag saknar den nämligen. Enkelheten i det fasta formatet och framförallt smidigheten i att den är mindre än min systemkamera. Det är vansinne och jag kan inte motivera ett sånt köp. Den är lite för dyr för att … eller … fast inte … men jag vill.
Aaargh.
Så jag pillar med min vanliga kamera istället. Idag åkte den upp på kontoret när jag skulle hem. Två av mina jobbarkompisar stod där och pratade om … kod förmodligen. Själv åkte jag hem till helg.
Månen därute i rymden
Jag kommer hem till en måne som lyser. Kylan och det klara vädret gör månen extra skarp. Så jag knäpper en bild på den och lyckas få den skarp. Nu är den i fasen ”Waxing Gibbous” – upplyst till 91%, ökande och i runda slängar 371.426 km från oss. Om några dagar kommer den att vara full igen.
Det är fredag och nu är det helg. Hurra för det.
99% av månen och avtagande
Plötsligt passerade en nästan full måne där utanför fönstret. Så jag tog en bild på den. En gnutta suddig, men ganska okej. Den är i avtagande fas nu. Waning gibbous heter det och ungefär 99% av det vi ser av månen är nu upplyst.
Det blev en film igen. För när man är ledig hinner man se ikapp filmer som man har missat och idag blev det den kanadensiska ”Sleeping Giant” från härom året. Inte för att de liknar varandra alls, men den är ändå litegrann i samma anda som den jag såg igår. Fast den här var dock ett snäpp bättre.
Jag pekar och Oscar fixar
Igår och idag har jag suttit bredvid min jobbarkompis Oscar i flera timmar. Jag har pekat på saker i en tjänst som vi byggt och så har han fått knacka i koden för att fixa små knasigheter som behövde rättas till. Den här bilden knäppte jag på honom häromdagen. Jag tyckte att den blev ganska bra.
Månen – 84% och ökande
Jag knäppte en bild på kvällens måne. Idag visar den 84% av sig och ökar. Månen har en elliptisk bana och hänger idag därute i rymden på 401.802 kilometers avstånd från vår norra del här på jorden.
Det där när solen tittar en i ögonen
På väg till jobbet i morse låg dimman periodvis tät över östgötaslätten. När solen halvvägs orkade sig upp över horisonten blev allting nästan som ett sagolandskap. Det var fint.
Turister beter sig som turister och tar kort på turistiga saker. Del ett.
Jag funderade på att påbörja ett nytt fotoprojekt. Jag har ju tidigare haft mina stolpar och de där människorna jag ser. Men nu tror jag på turister. Att ta kort på dem när de är turister och tar kort på turistsaker. Jag gjorde det redan för länge sedan nere i Barcelona. Och i Lübeck. Och i Gdansk. Men jag kom att tänka på det idag när jag såg en kille som höll på så oändligt länge och riggade för att ta ett kort på slottet. Allt han gjorde kändes så vansinnigt omständigt när han plockade och pillade i sin stora väska, riggade stativ och till slut satte fast … en liten kompakt digitalkamera och knäppte ett kort.
Det här får bli den första. Del ett. Tagen med min iPhone.