Musik
Dä ä gôtt mä lörda’ (tills man läser nyheterna och blir ledsen)
Det var en god sovmorgon som vaknades sådär långsamt och skönt. Det var dusch och kläder och frukosten åts nere på kaféet och solen tittade fram och det var nästan skönt på den lilla strosen efteråt. Sen gick jag och handlade lite smågrejer och fixade med ditt och datt i det lilla hemmet.
Till lunch blev det gamla rester från frysen som jag åt upp och samtidigt kollade jag nyheter och eländet i världen och suckade extra djupt när jag såg ett klipp med den där märklige oranga mannen när han satt och vräkte ur sig massa skit där borta i det ovala rummet. Undrar om det är så att han faktiskt är mytoman och på ett rent medicinskt plan inte kan låta bli att ljuga?
Här är ett rågfält jag åkte förbi förut. Det böljade fint och grönt.
Lördagslåten känns som att den passar att sitta och skriksjunga med i när man sitter bakom ratten, så idag är volymen på högt och det är
Måndagstrafiken den sega och jobbet det ganska vanliga
Gah! Morgontrafiken den sega. E4:an i slowmotion när södergående den här veckan tydligen är avstängd för asfaltering och all trafik får rulla i norrgående. Det står 70 på skyltarna, men det rullar i 20 km/h ungefär hälften av sträckan. Jag suckar och morrar högt bakom ratten.
Jobbet var annars som jobbet är. Jag skissade på nya saker som ska in i ett verktyg vi håller på att bygga och med lite tweaks kommer det säkert att blir bra sen … i framtiden. Det behöver itereras några varv.
När jag åkte hem tog jag gamla vägen. Vetefan om det gick fortare, men det flöt på i alla fall. En bild på Holländska Afsluitdijk här ovanför får representera dagens trafik.
För övrigt är det
Man gör fredagen som man gör enligt rutinen
Man satte sig ner vid köksbordet. Åt en skål fullkornsringar med yoghurt och kickade igång arbetsdagen med att som vanligt gå igenom mail och meddelanden som trillat in sedan igår. Sen fortsatte det med det vanliga – skisser, diskussioner och sånt som man gör. Utanför sken solen, dagen flöt på, det var en fredag som inte riktigt kändes som en fredag.
Men nu börjar helgen med
Io non so come si controllano le emozioni
Kvällen låter högt i den lilla lyan när jag lyssnar på sköna låtar från mitt bibliotek. Ännu en favorit i repris trillar förbi. Den här. Inte för att jag haft med den i bloggen, utan för att den har legat i en av mina spellistor det senaste året och passar in även här idag.
Det är italienskt smör med hjärta och smärta och det är
Fredag + solsken = Härligt
Det blev fredag igen (no shit, Sherlock) och som vanligt spenderades den hemma vid köksbordet. Det var fortsatt skissande på ny produkt och långsamt faller bitarna på sin plats.
Tror jag.
Lunchen (Wallenbergare) åts ute i solskenet på torget. Det är ändå strålande trevligt att man i mitten på september fortfarande kan sitta ute och luncha. Mätt i magen gick jag sen tillbaka till bordet för att avsluta arbetsveckan vid halv fem-ish.
Helgen trillar in med de engelska pojkarna i
Man är söndagslat och lyssnar på musik
Söndag är kanske veckans skönaste dag. Den kravlösa lathetens dag. Så jag sov länge. Slöade. Gick ner och tog en kaffe med Stenis. Sprayade impregneringsmedel på min jobbväska som jag tvättat och gjorde sen mest ingenting speciellt en stund. Jag åkte till grannstaden och kollade på ett köksbord (ett runt) jag funderar på att köpa. Sen passade jag på att handla badlakan och handdukar också innan jag åkte hem igen.
Samtidigt som jag tvättade de nya som jag köpt, rensade jag ur skåpet på gamla handdukar och badlakan som jag slängde ner i två stora påsar. Sen cyklade jag bort till skräpstationen och slängde alltihop i en sån där återvinningsgrej.
Helgens favoritlåt är det de gamla britpopparna i
Onsdag och två dagar kvar
(Nobody gives a fuck)
Ännu en dag avbockad och den gick den med. Ännu lite närmare semestern och det var saker som gjordes, möten som möttes, en örtbakad Lax-lunch som åts ute på torget med Kattis och det var en eftermiddag som gick snabbt eftersom jag satt hårt fokuserad med en framtidsgrej som jag egentligen ska titta på efter semestern (men jag fick lite feeling och ville testa en grej). Sen packade jag ihop och åkte hemåt och på vägen blev det ännu ett stopp för att tanka innan jag fortsatte hem till min lilla stad.
Idag är det
Ännu en fredag vid köksbordet
(Men nu är det helg!)
Hemmafredag som vanligt och som ju numera blivit standard. Under morgonen och tidig förmiddag passade jag på att vädra när det kom en rejäl regnskur. Den öppna ytterdörren (som jag kanske inte riktigt tänkte på när jag satt framför skärmen) gjorde visst att regnet regnade in. Så det var bara att lägga sig på knä och torka upp. Sen kom solen och molnen och de växlade sig om vartannat.
Idag var det också sommarfestligheter på huvudkontoret (som jag inte orkade åka på), men det blev ett par timmar framför Teams för att lyssna på människor som sa saker där nere. Sen lunch innan arbetsdagens sista timmar susade förbi. Vid tre stängde jag igen jobbdatorn, för då tyckte jag att det var dags för helg.
Fredagslåten är det tyske
Hej helg och nu trillar mörka moln på himlen in.
Det där att göra söndag
Det var en solskön söndagsförmiddag och det satts på kafé sippandes på kaffe. Efter det mataffären eftersom juicen hemma tog slut. Det blev också en helt random cykeltur runt min lilla stad bara för att jag inte ville vara inne när solen var framme. Sen kom väldigt molniga moln och då klev jag in genom dörren och fixade mig lunch.
Rensat ogräs i mina krukor har jag också gjort. Nu sitter jag och lyssnar på
När det flyter och en banger!
Det är så konstigt det där hur några minuters skillnad på morgonen kan avgöra om det rullar på bra eller inte när jag åker till jobbet. Morgontrafiken går som i vågor av täthet och det är omöjligt att veta när stockningarna kommer. Till skillnad från igår flöt trafiken som smör i morse och det gjorde mig … inte arg.
Sen flöt dagen på och jag möblerade bland annat om i en skiss, åt nudlar från Tokyo och hade möte med folk nere i Skåne. När klockan passerat fem så packade jag ihop och åkte hemåt. Då fick jag en fras från en låt på huvudet och när jag stannade halvvägs för att tanka spenderade jag orimligt lång tid med att försöka söka upp vad det var för dänga som klistrat sig fast därinne i skallen.
Det var en riktig banger! Från 1985.