Du sökte efter: hur mår jag
Världens vackraste Vadstena och en alldeles stilla sommarkväll
Vindstilla och en alldeles ljummen och härligt skön kväll. Så det gick liksom inte låta bli att inte gå ut och strosa längs sjön i kvällssolen. Världens vackraste Vadstena visar sig från sin allra bästa sida.
En paus för lunch i Malmö och några timmar senare hem
Jag har suttit vid ett bord idag igen. Tillsammans med samma kollegor som igår. Vi har fortsatt att lyssna, lyssna, lyssna … och prata, prata, prata. Två dagars kurs/workshop är över för den här gången och trots att det är intressant att sitta sådär tillsammans runt ett bord så blir man allt lite såsig i huvudet på eftermiddagen.
Sen när jag och mina närmaste kollegor sitter i bilen norrut och summerar dagarna känner vi att vi fått det bekräftat att så som vi gör det i vårt team är väldigt mycket av det som även även resten av koncernen bör titta på. Men även vi tar med oss insikter och funderingar hem. Dumt och dåligt vore det annars.
Sen blir vi avsläppta på en tågstation i Småland och fortsätter med tåg hemåt och borta bra men hemma bäst. Hotell är trevligt, men jag sover sällan lika bra på dem som hemma i min egna sköna säng.
Sommarkänsla på en uteservering
Jag lämnade jobbet en timma tidigare idag eftersom jag skulle förbi bilverksta’n och få mina sommardäck ditsatta. Sen åkte jag hem, parkerade bilen och eftersom det var supernajs väder tyckte jag att det passade med en kort liten AW i solen på en uteservering. Och så fick det bli.
Den korta sekundens skräck när man tappat sin kamera i marken
Det här är sjön. Jag knäppte en bild på den mest bara för att se att kameran fungerade som den ska efter att den råkade glida mig ur händerna och ner i marken. En kort sekund av oro över att den kraschat och gått sönder stillades av att allt verkar vara som det ska.
Idag skiner solen som vanligt över den lilla byn och det är som sommar.
Filmåret 2018 var kanske inte så mycket att hänga i granen
Jag är osäker på hur många filmer och serier jag faktiskt sett under året, typ 100 kanske. 83 av dem har jag i alla fall kommit ihåg att betygsätta. Ingenting jag sett har varit fantastiskt och bäst är de få filmer som fått en 8:a i betyg (sex stycken). Resten, sjuor och neråt är kanske inte så mycket att orda om.
Bäst i år var i alla fall (utan inbördes ordning):
”
Serien
Charmiga ”
Bättre sent än aldrig och sist av alla såg jag till slut den svenska succén ”
Även om den hade sina knasigheter och Frances McDormand var sådär Frances McDormand som bara hon kan (bra alltså) så är ”
Till sist, bara för att nämna denna charmiga lilla pärla och eftersom jag gav även den en 8:a i betyg – kortfilmen ”
…och så väldigt jävla längst ner på listan – det absolut sämsta jag såg under året var ”
Det där hur man hanterar den där jävla kylan som kryper in i märgen
Vintern har inte knappt ens börjat och jag hatar den redan. Det är kylan som ställer till det för mig. Mörkret också såklart. Men kylan. Jag hatar den. Trots tjocka dunjackan huttrar jag när jag går iväg på lunchen, så efteråt, när jag var tillbaka på kontoret försökte jag hitta den varmaste typen av jacka som finns. Jag hittade en som används vid polarexpeditioner. Den borde kanske vara något för mig. Synd bara på priset som var ganska saftigt. Men det kanske det är värt.
Den mentala berg- och dalbanan och hur den stormar mig
Det är som ett svart hål därinne någonstans. Ibland krymper det ihop och blir litet, men ibland blir det större och starkare och det måste hållas i schack för att inte växa sig ohanterbart och förtära allting runtomkring.
Idag är det ”World Mental Health Day”.
Det där när höstens mörker kryper närmare och tynger ner mig
Lusten. Att skriva här. Att göra saker. Det går i vågor. Höstmörkret gör mig dämpad. Väder och mörker kryper innanför skinnet på mig och gör att allting känns lite tungt. Till och med fotograferandet har halkat på sidan. Trots att jag nästan alltid har kameran med mig.
Idag hade jag för övrigt en sån där dag när jag inte fick fart på hjärnan alls. Mer än vanligt alltså.
Det där med sommarminnen som krockar med isande vindar
Med sommaren fortfarande i relativt färskt minne så känns det nästan märkligt att snart behöva plocka fram mössan. Isande nordanvind (?) gjorde min snaggade skalle blev alldeles kall och frusen när jag gick och hämtade lunch idag. Kanske för att jag fortfarande är lite matt efter helgens förkylningsfrossa.
Annars befann jag mig på jobbet som vanligt idag. Kroppsligen. Hjärnan kändes ganska mosig, men fungerade hjälpligt. I alla fall så mycket att jag fick några saker gjorda. Och det är ju alltid något.
Det där med obehaglig smärta och att vara hemma en stund
Jag vaknade med ett väldigt skarpt halsont i morse. Ungefär som att någon hade rispat krossat glas i halsen på mig (föreställer jag mig). Det var vansinnigt obehagligt. Dessutom är det snor i min näsa och som blöt bomull i hela huvudet med en släng av lite feber.
Så jag stannade hemma från jobbet och kurerade mig. Det där att sova och bara vila en hel dag är dock ganska tröttsamt. I alla fall när man tvingas till det. När kvällen närmade sig fick jag ont i huvudet. Jag misstänker att det är min totala inaktivitet. Men halsontet har lugnat ner sig.