Jobba-hemma-dag. Skönt på en fredag. I alla fall fram till lunch. Dessvärre fick kontorets brandlarm frispel på jobbet (igen) så jag var tvungen att åka in och fixa med det. Nya sensorer är tydligen beställda men sen var det den där detaljen med leveranstider. Suck.

När larmet slutat tjuta och allt var klart åkte jag hem igen till möte innan jag kunde avsluta arbetsveckan … och då passade jag på att smälla upp stjärnorna i fönstren. De sprider ett väldigt varmt, trevligt och mysigt sken omkring sig. Det behövs såhär i det gråa vintermörkret.

Nu är det helg!

När jag vaknade i morse trodde jag att det var fredag. Det kändes fint. En stund senare insåg jag att det faktiskt var torsdag. Den där sköna känslan byttes till en lätt besvikelse. Oskön känsla. Sen jobb på kontor och en förmiddag som försvann.

Det blev lunch och herrejösses så trött jag blev efter den. En stor portion (nr. 16) från take away-stället borta på Platensgatan. Alldeles för mycket mat, koma och en hjärna som blev seg som sirap alltså. Men eftermiddagen gick visst lika snabbt som förmiddagen och när kvällen började att krypa närmare åkte jag hem och satte upp en ljusslinga på terrassen och en på köksfönstrets räcke. Det glittrar fint i mörkret.

Onsdagen blev en mötesdag som fortsatte med lunch på den libanesiska restaurangen som blev fler möten och sen trillade några Växjökollegor in på kontoret och det är kul när de är på besök och då blev det dags att åka hem. Så då gjorde jag det. Hem till kvällsmat och kväll.

Här är en bild på en port i København.

Det var som ett litet projekt att ta sig iväg till jobbet idag. Bilen, som varit stående sedan i torsdags, hade ett tjockt lager snö på sig. Under all snö hade det bildats en fin isskorpa som täckte allting. Borsta och skrapa i en halv evighet alltså.

Sen satt jag på kontoret. Fixade och donade med grejer och hade inga möten alls. Hurra för det. Det är nästan som lite lyxigt att kunna få jobba en hel dag enbart med min egen att-göra-lista.

Sen åkte jag hem. Lite lagom långsamt. För även om jag har vinterdäck, det var plogat och saltat låg temperaturen runt nollan och ”better safe than sorry” som det engelska uttrycket säger.

Det blev en jobbmåndag hemma vid köksbordet idag. Jag planerade att det kunde vara skönt efter helgen. Men kanske också lite skönt att slippa köra i snöfall (även om det är ganska lugnt här i trakten och jag sedan länge har mina vinterdäck ditsatta).

Måndag betyder som vanligt att det är möten, så det har jag avverkat några stycken och lunch blev det ute på stan och inte ens den korta sträckan bort till restaurangen var skön att gå. Ruggigt. Eftermiddagen gick (som vanligt) väldigt fort och vid halv fem packade jag ihop jobbdatorn … och öppnade upp min privata för att skriva de här raderna.

Efter dagens frukost var vi klara med København. Så vi packade ihop oss, checkade ut och gick bort till tågstationen för att åka hem igen. Lite drygt tre timmar senare rullade vi in till perrongen, blev upphämtade och körda hem till den lilla staden.

Nu ska jag slappa. Det har ändå blivit över tre mils promenad i helgen.

En torsdag som är som en fredag eftersom jag är ledig i morgon. Hurra för det. Det är skönt värre efter en intensiv vecka både på jobb och utanför. Men dagen var som dagar brukar. Jag försökte samla ihop tankar och funderingar efter två dagars workshop. Mina inresta kollegor var kvar halva dagen och innan de åkte hem till sitt åt vi en lunch.

Eftermiddagen försvann snabbt och vid fyra packade jag ihop och rörde mig hem till den lilla staden. Ett sms berättade jag kunde hämta den där jackan som jag beställde häromdagen. Så då gjorde jag det och sen åkte jag hem till kväll.

Tröttmorgon. Som morgnar är såhär års (mer än vanligt) och sen till jobbet för dag två runt ett bord med fortsättningen på workshop och diskussion om framtida förändringar och funktioner i sakerna vi gör. Lunchpaus och sen fortsättning resten av dagen också. När klockan blev fem åkte jag hem.