Som jag skrev för någon vecka sedan känner jag mig lite lätt obekväm i mingel-sammanhang. Men så ser jag att vett-, hyfs- och etikettgurun Magdalena Ribbing ger tips om hur man ska bete sig, förvisso inte vid den typen av sammankomst jag var på, men principen torde vara densamma.
Men om man inte känner någon som man kan gå fram till och prata med? Då vänder man sig med ett vänligt leende till någon vem-som-helst i närheten, det finns alltid någon annan som står opratad, och säger ungefär: ”Underbar höst det är, eller hur?” – ”Stilig målning/vas/xxx där, vet du vem som har gjort den?” – ”Vacker utsikt, vad är det man ser därborta?” Om den man vänder sig till har det minsta hyfs och stil så kommer ett svar och samtalet är i gång.
Jag gillar Ribbing, i den där spalten där hon svarar på läsarnas frågor har hon gärna en lätt humoristiskt syrlig ton i sina svar och tips (det är i alla fall min tolkning). I våras blev hon intervjuad i DN och hennes bästa tips, alla kategorier lyder som följer: ”Begrip att du inte är ensam”.
Precis den insikten jag fann förra veckan.
Läs andra bloggar om obekväm, mingel, mingla, vett, hyfs, etikett, etikettguru, Magdalena Ribbing, tips, vänlig, leende, stil, svar, samtal, frågespalt, frågor, humoristisk, syrlig, tolkning, intervju, DN, insikt
Idag har jag skrotat två inlägg som jag i princip hade skrivit färdigt. Varför vet jag inte riktigt själv, det bara blev så … kanske för att inget av dem var speciellt roligt.
Det ena handlade om att det egentligen borde kännas befriande med folk som klär sig som idioter, som inte bryr sig om hur de ser ut. Och jag vet inte varför jag orkar bry mig om (eller till och med ibland kan reta mig på) folks klädsmak och stil. Det är ju inte min sak hur folk ser ut. Men att som killen jag mötte på lunchen, ha t-shirten instoppad i sina mysbyxor som är uppdragna nästan till halsen, såg verkligen helt jäkla bananas ut.
Det andra var ännu en fortsättning på FRA-debatten. Men jag känner nog att jag lägger ner det nu. Jag fick för mig … och gjorde en ny variant på den där gamla illustrationen ”En svensk tiger” som jag kände blev alldeles konstigt om jag skulle lägga upp här. Ja, du ser ju själv … vad f-n liksom?! Ibland är det så att jag själv undrar vad jag pysslar med.
Så kan det gå. Men nu blev det ju ett inlägg i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om inlägg, skrota, roligt, fortsättning, FRA-lagen, FRA, debatt, illustration, En svensk tiger, konstigt, befriande, folk, kläder, idioter, klädsmak, stil, lunch, t-shirt, instoppad, mysbyxor, uppdragna och bananas