Jag ser den senaste mätningen inför det kommande valet och det är f-n helt obegripligt att så många i Sverige vill rösta på de hycklande nazidoftande rasisterna i SD. Ett parti som inte vill prata miljöfrågor (eller snarare tycker att det här med klimatförändringar bara är propaganda), vill censurera media, strypa yttrandefriheten, skicka jämställdheten tillbaka till 50-talet och vars ledares stående svar är ”jag vet inte” på det mesta. Om det inte handlar om invandrarna, för då är det deras fel. Oavsett vad det än är.

Jag skrev i rubriken att det är obegripligt med människors ovilja att förstå vad det är de sympatiserar med. Men jag börjar misstänka att jag har fel och att folk visst förstår. Och det skrämmer uppriktigt skiten ur mig.

Jorå, så jag satte på TV:n och redan innan visste jag hur det skulle bli. Tänkte att det är med skräckblandad förtjusning jag tittar. Jag brukar ju ändå gilla att sitta och reta mig på spektaklet. Så fel jag hade. Det var inte ens kul på det där kitschiga sättet som det kan vara ibland. Det var bara dåligt. Rakt igenom och alltihop. Från programledarens ickekarisma till artisternas brist på utstrålning. Förra årets tröttsamma och uttjatade sound blandas med låtar man nästan somnar av. Årets gimmickartist dansade med mat och halvvägs in i låten såg det nästan ut som att blicken blev tom och han förstod vad han höll på med.

Däremellan är det artistpresentationer som … näe, det kan f-n inte finnas någon som tycker att de är intressanta. När alla låtar är framförda så bryr jag mig inte alls om vilken av dem som går vidare. De var alla direkt dåliga och saknade ”det”. Ungefär som artisterna. Så jag stängde av och fick den där känslan av att jag precis kastat bort en timma helt i onödan.

Betyg: ★★★★★★★★★★ (2/10).

Bilder från SVT. Andra om melodifestivalen, SVT, mello, skräp

Jag hör nyheten om vad som hänt på Drottninggatan i Stockholm. Det är förfärligt. Samtidigt blir jag irriterad på media och hur de snaskar sig i nyheten om det.

På kvällen kommer jag hem, lite drygt fem timmar senare. Fortfarande finns det egentligen inga konkreta svar om händelsen. På nyheterna intervjuas folk som inte ens var i närheten av platsen. Reportrar, journalister och inringda specialister sitter och spekulerar och gissar om vad som hänt under efteriddagen.

I eländet blir det äckligt.

Självklart ska det rapporteras om. Det är inget snack om den saken. För vad som hänt är hemskt. Men för helvete, kan man i alla fall få lite sans i det hela. Sluta upp med spekulationer. Samla fakta och rapportera sakligt.

Sen kan vi prata om det.

Bilden är från Drottninggatan i Stockholm, men har ingenting med dagens händelser att göra.
Läs andra bloggar om Stockholm, Drottninggatan, media, snask

Nu har jag återigen kommit till den där märkliga punkten där jag inte orkar nyheter längre. Jag orkar inte höra om elände, om alla demagoger och despoter som lurar och förtrycker folk runt om i världen. Jag klarar inte av att höra om mer våld, mord, övergrepp, misshandel, brottslighet, rasism och medias snaskande i det. Jag vet inte hur jag ska hantera all information jag får. Jag mår inte bra av det och har problem att stänga av hjärnan. Jag har fått en överdos.

Så jag stänger av.

Läs andra bloggar om nyheter, överdos, demagog, despot, elände

Är det bara jag eller är det svenska Netflixutbudet vansinnigt ointressant? Jag har haft tjänsten i snart ett år och — surprise – tittar typ aldrig. Charmiga serien ”Stranger things” undantaget.

Så idag sa jag upp mitt abonnemang.

Utbudet suger babianstjärt och få nyheter som dyker upp är i bästa fall inte speciellt aktuella. Och så länge regionsindelningen är som den är, blir tyvärr tjänsten ganska trist.

Bye bye.

Logo hämtad från Netflix.