Media
Nyhetsöverdos och en gnutta trams
Det är söndag och jag har absolut ingenting inplanerat. Det var sovmorgon och en sån där lite långsam, skön slöfrukost. Jag har duschat, klätt på mig och gjort mig i ordning.
Nu sitter jag med en kopp kaffe och planlöst surfar runt lite på nätet för att se hur världen ligger till. Det är Melodifestival, Turkiet/Syrien och Trump som toppar nyheterna. Jag får en deja vu och tänker att jag har varit med om det här förut. Den här sorgliga känslan av att inte orka med och vara helt blasé inför nyheterna om världens oroligheter.
Men så ser jag inslaget om Simone Gierts ”dåliga” robotar och fnissar lite.
Läs andra bloggar om nyheter, överdos, sovmorgon, söndag, melodifestivalen, Turkiet, Syrien, flyktingkrisen, blase, Simone Gierts, robot
Det där med att titta på TV – del två
På tal om det där med att titta på vanlig TV så har jag idag sagt upp mitt abonnemang med Boxer. Något jag egentligen borde ha gjort för evigheter sedan eftersom jag de senaste åren tittat allt mindre och mindre på traditionell TV.
Jag vet egentligen inte riktigt varför jag har låtit det där abonnemanget (som dessutom kostar nästan 400 kronor i månaden) rulla på utan att göra något åt det. Lathet antar jag. Men att ha 50+ kanaler och bara titta på några få vid enstaka tillfällen känns jäkligt onödigt.
Läs andra bloggar om TV, titta, Boxer, abonnemang, lathet, kanaler
Det där med att titta på TV
Knappast nytt, men jag tänkte på det här med linjär TV. Sån som visas enligt tablå. För mig som helt trillat av den typen av tittande känns det plötsligt nästan konstigt att det ens förekommer fortfarande*. Jag ska alltså behöva sitta och vänta på att få se det jag vill se?
Näe va.
Ny teknik, streamande och nya typer av kanaler (exempelvis streaming och play-sajter) ger mig omedelbar tillgång till det jag är intresserad av och vill se. Media, film, program och serier konsumeras allt oftare och för fler och fler annorlunda idag jämfört med bara för ett par år sedan. Som exempel, hur jag under två dagar på min julledighet plöjde alla avsnitt, även om den egentligen hade ett par år på nacken, av ”In the flesh” som SVT nu långsamt visar ett avsnitt i veckan av (se den förresten, den är bra). Eller att jag i princip kan se vilken film jag vill, när jag vill.
Nu väntar jag egentligen bara på att de stora internationella producenterna av film, program och serier inser hur vansinnigt det här med regionindelning är. Ett tydligt exempel är Netflix som i Sverige har ett långt mindre utbud än i sin amerikanska version. Det är egentligen inte Netflix fel att det är så, för fortfarande verkar inte ”branschen” förstå att vi lever i en global tid (det här tjatade jag om redan för många år sedan). Men varför kan jag inte få se filmerna och serierna som finns där här? För om jag vill, kan jag ju ändå få tillgång till dem.
Vad jag vill säga med det här? Jag vet inte. Men jag är för den nya tidens tittande. Där jag själv styr när och hur jag vill titta. Gör allt tillgängligt nu. Överallt och direkt.
* Såklart förstår jag att folk fortfarande tittar på traditionell TV och så kommer att göra i många år till. Och jo’rå, det händer att jag också gör det, men alltmer sällan. Men som koncept, nu såhär i vår digitala tidsålder, är det egentligen en ganska märklig företeelse.
Läs andra bloggar om TV, titta, film, serier, program, Netflix, regionindelning, utbud, linjär tv, streaming, kanaler
Hello, cool down!
Jag tänkte på det här med Adele och hennes nya ”Hello”. Var det en vecka sedan den släpptes (?) och redan har den hunnit bli sönderspelad bortom räddning. Vart mina öron än vrider sig tycks jag höra den där låten. Vilket är synd, för jag gillar Adele litegrann … eller nåja, hon sjunger i alla fall bra och har gjort ett par låtar som är … trevliga. Men jäklar vad media gått bananas med den här senaste låten. Damn.
Annars har det mest varit väldigt mycket torsdag.
Bilden är från Adeles video till Hello. Läs andra bloggar om Adele, Hello, sönderspelad, låt, torsdag, musik
Nobelpriset i litteratur
Så presenterades den vitryska Svetlana Aleksijevitj som årets nobelpristagare i litteratur och nej, jag tror inte ens att jag någonsin hört hennes namn tidigare. Men så läser jag inte heller den typen av litteratur som brukar nobeliseras.
”För hennes mångstämmiga verk, ett monument
över lidande och mod i vår tid”
Litteratur som är ansträngande att läsa (som jag antar att hennes böcker kan vara – inte för historiernas skull snarare än språkets) känns inte så relevant för mig. Min hjärna går på högvarv hela dagarna och på kvällen, om jag då vill läsa, behöver det vara lite mer ”lättsmält”.
Läs andra bloggar om Svetlana Aleksijevitj, nobel, nobelpris, litteratur, Svenska Akademien
Det där med anonymitet på nätet
Jag hörde om historien häromdagen när jag såg Niklas Orrenius tweet om saken och idag såg jag Annika Hamruds artikel.
Återigen blir jag trött. Vad är det för fel på folk?
Jag är för att man ska få vara anonym på nätet. Men om man ljuger och skriver dumheter som skadar andra människor behöver man också stå till svars för det. Att vi har yttrandefrihet betyder inte att man ska få stå oemotsagd.
Den där Julia Caesar-personen verkar vara en djupt olycklig människa.
Läs andra bloggar om Julia Caesar, Niklas Orrenius, Annika Hamrud, artikel, media, yttrandefrihet, Barbro Jöberger och anonymitet
Det där med att vara med i tidningen
Ja, jag visste ju att det skulle komma, eftersom jag ju faktiskt ställde upp på en intervju häromveckan, men när jag såg mig själv i tidningen fick jag en smärre chock. Det blev ett helt uppslag om min lilla undersökning på Facebook.
Som om inte det vore nog fick jag även löpsedeln här hemma i byn, men jag antar att det är för att de inte har något annat att skriva om.
Vill du se vad jag svamlar om kan du gör det på den här länken.
Läs andra bloggar om tidning, artikel, uppslag, undersökning, Facebook, löpsedel
Storstaden har blivit norm,
men småstaden är bekvämare
Så det pratas om storstaden och mediefolkets bild av småstaden. Jo, det kanske är lite mer ”spännande” i en storstad. Det finns ett större utbud av det mesta och fler människor som trängs med varandra på en liten yta.
Men vad som sällan nämns är att vardag är vardag och alla har den. Människor går till sina jobb och jobbar, sen går de hem till sitt och gör som folk gör mest. Det är egentligen ingen större skillnad.
Människor är människor, vare sig de är i en stor eller liten stad
Läs andra bloggar om storstad, småstad, landsort, spännande, vardag, människor