På vägen hem från kontoret stannade jag och tankade. Sådär som man gör. Så jag körde intill pumpen, klev ut ur bilen och sneglade på bilden bredvid. I passagerarsätet och baksätet mot mig satt två äldre personer och tokstirrade på mig på ett … udda sätt. Jäkla märkliga typer, tänkte jag och stirrade tillbaka … och insåg när jag såg hur deras blick skiftade att de inte alls tittade på mig utan på tanksnurran på deras pump.

Sen fortsatte jag hemåt till kväll.

Istället för det vanliga morgonmötet åkte jag iväg till bilverksta’n och fick mina vinter­däck ditsatta. Jag tänkte att det är bra att vara lite förutseende med tanke på att jag pendlar. Plötsligt dyker något snöoväder upp och då vill jag inte åka med sommardäcken (jag har råkat ur för det och det var f-n ingen lek att ta sig hem från jobbet då).

Annars är det en ganska vanlig fredag hemma vid köksbordet och nu ska jag äta lunch.

Fy tusan vad segt det var att köra in till jobbet idag. Det blåste halv storm ute på slätten, så bitvis lite drivigt av snö från fälten. Sen när jag väl kom in till Linkeboda så var det otroligt mycket trafik och långsamma köer hela vägen in från E4:an till där jag parkerar nere i stan. Antingen åkte alla bil idag, eller så hamnade jag i någon tidslucka där alla åkte samtidigt. Jag gillar det inte.

Sen jobb och det var en fullspäckad dag som försvann snabbare än snabbt. Det var möten som möttes, diskussioner som diskuterades och skisser som skissades. Sen åt jag lunch innan eftermiddagen fortsatte på unngefär samma sätt.

Vid fem-snåret när jag lämnade kontoret fullkomligt öste det ner snö från himlen. Eller från alla håll samtidigt eftersom det blåste. Men när jag körde ut på motorvägen lugnade det ner sig. Snöandet i alla fall. Blåste gjorde det.

Nästan framme i min stad skrev två molntussar WA på himlen.

Morgon igen. En seg. Hösten gör mig trött (otippat). Men upp och iväg som vanligt och en trafik som var ovanligt irriterande. Inget flyt alls. Traktorer med långa karavaner av bilar bakom som inte kunde ta sig förbi (eller det kunde de, men folk är veliga). Lastbilar på motorvägen som kör om andra lastbilar, fast i långsam slow-motion så att det tar en halvmil innan de är äntligen är förbi så att man kan passera. Det borde vara omkörnings­förbud för lastbilar på motorvägen under pendlingstimmarna.

Min roadrage kom visst tillbaka. Igen.

Höstvädret svänger verkligen. Från gårdagens iskyla med frost till idag med stormiga vindar, regn och typ 16° C när jag parkerade bilen innan jobbet.

Sen när jobbet var avklarat gjorde jag samma sak fast åt andra hållet.

Så står jag där ännu en gång vid den där gamla tanken, ser siffrorna snurra snabbt och dyrt på pumpen och så tänker jag tanken ”man kanske borde flytta in till Linkeboda och slippa allt det där med pendling och tankning”.

Men så kommer jag på att jag inte vill bo där.

Efter hemkomst, kvällsmat och lite småfix med saker som görs gick jag ut på en promenad. Det är en skön kväll. Nästan ljummen och alldeles stilla.

 

Kvällen är skön.

Det är huvudvärk idag och det är sjukt irriterande, onödigt och jobbigt. Hela dagen har den legat där inne i huvudet och gnagt. Trots tablett.

På vägen hem en annan typ av irriterande huvudvärk. Stopp på E4:an. Enligt radion på grund av att någon med husvagn som klantat sig. Vilket jag såg efter en stund när jag långsamt passerade och samtidigt morrade tyst för mig själv. Egentligen var det bara tio minuters nästan stillastående irritation (eller väldigt långsamt rullande), men det är tio minuter för mycket.

Förr fick man brev så att man visste när det var dags att besikta sin bil, nu får man tydligen istället meddelande om att bilen har plötsligt fått körförbud. Oops. Jag hade uppenbarligen inte en tanke på den lilla detaljen, så jag blev lite förskräckt när jag nu i morse såg brevet från Transportstyrelsen.

Men jag lyckades hitta en tid nu på förmiddagen, åkte dit och lämnade in den till besiktnings­mannen och fick en stund senare veta att ”den här såg riktigt bra ut” och det var ju bra och nu har jag lagt in en påminnelse i kalendern när det är dags nästa gång.

Det var väl f-n vad fort dagarna går nu igen. Tiden är märklig och jobbet flöt på bra. Jag fick små saker gjorda som kändes … bra. Tror jag. Lunch blev det med en gammal kollega idag. Det var trevligt och vi pratade om våra nya jobb (eftersom även han slutade på det förra bara några veckor efter mig).

Få saker får det att koka inom mig som när det är oflyt i trafiken. Jag glömmer bort det där med onsdagar och hur det går i slow motion på grund av avgastunga gamla bilar som ska på ”Nostalgiafton” i den lilla staden. Så jag fastnar där i en lång karavan och det stinker om bilen framför mig – trots att jag håller avstånd. Sen morrar jag inombords och muttrar ”jävla idioter” när de närmar sig 60km/h fast det står 80 på skyltarna.

Suck de luxe.

Men vädret är amazing och efter hemkomsten, lite kvällsmat och det där man vanligtvis gör så gick jag ut på en solskenspromenad.