Måndagsmorgon och en ny arbetsvecka kickar igång hemma vid köksbordet. Trots att arbetsåret och veckan knappt ens har hunnit börja känner jag mig redan lite trött på att sitta där jag sitter. Efter hela förra våren och delar av hösten hemma känns det inte jättespännande.
På tal om något helt annat. Det snöar utanför fönstret. Allt blir lite ljusare och ljud dämpas. Det är ändå ganska mysigt (i och med att jag är inne). Stora flingor trillar ner. Temperaturen är på gränsen dock, typ på nollan, men med lite tur kanske snön ligger kvar en stund.
Det är söndag och det är lättja. Som vanligt. Jag hade tänkt att tvättstuga idag, men jag skiter i det. Det får bli en annan dag. Men en kaffe med Daniel på GK blev det. Sen hem till ingenting speciellt. För det är så söndagar ska vara – lugna och sköna.
Förresten. Igår åkte jag förbi det gamla rucklet igen. Så jag stannade bilen, klev ut på åkern och tog ett kort på det. Det har ju blivit lite av en följetong och dokumentation av det långsamma förfallet.
Det blev en sväng till grannstaden idag och häng med Nickepicke. Allting coronaförsiktigt förstås. Bara för att komma ut från lägenheten en liten stund och för att se något annat än samma gamla vanliga gator. Först blev det en fika på kafé och lite runt-omkring-stros i vintervädret innan det blev dags för en lunch (Tikka Masala på Yogi). Sen gick vi tillbaka hem till Niklas och jag åkte hem till den lilla staden igen.
Ooops. Så var arbetsveckan redan slut. Kanske inte så konstigt eftersom det är fredag och den bara bestod av två dagar. Skön mjukstart efter ledigheten. Dagen var annars ganska exakt som dagar är. Efter morgon och dusch, frukost och kaffefix blev det jobb, morgonmöte, jobb och lunch. Eftermiddagen var ganska lik och sen var dagen slut. Tjoff ba’.
Tillbaka på jobbet igen efter julledigheten, fast vid köksbordet som förut. Förmiddagen kanske var lite svårstartad. Inte så mycket av trötthet som att huvudet hade lite problem att komma igång. Att inte riktigt behövt använda skallen under de här veckorna har varit skönt, men det gör visst att hjärnan inte riktigt fungerar som den ska. Hmm. Efter ett par timmar var det ändå full fart och sen var helt plötsligt dagen slut. Som vanligt blev det en promenad. 45 minuter i en minusgrad och snö som blåste. Det var kanske inte jätteskönt.
Igår kväll dock.
Det var väl inte helt lätt att somna. Dels för att jag under ledigheten vänt på dygnet, men mest på grund av nyfikenheten över vad som hände i USA igår när kongressen skulle godkänna elektorrösterna och bekräfta Joe Biden som ny president.
Det blev lite som jag misstänkte och skrev härom veckan:
Galet blev det. Trump och hans anhängare måste ”fight like hell” för annars finns inte USA mer. Han höll tal där han som vanligt om och om igen upprepade att det var han som vann valet för att sen uppmana sina fans att de måste ”fight much harder” och marschera mot Kapitolium. Trumpisterna lyssnade när han stod där och spydde ur sig sina lögner. Sen gjorde de som han sa och när de väl kom fram brakade kaoset loss och de tog sig in i kongressen.
Även om jag kanske misstänkte att det skulle bli galet så trodde jag knappast att det skulle bli sådär. Idag – egentligen för sent – hörs många röster i det amerikanska styret att han nu borde avsättas. Även bland republikaner. För Trump kan nog ställa till med en hel del nu under de sista veckorna innan Biden svärs in den 20:e.
Söndagsfika på en onsdag eftersom det är röd dag. Kaffe och en liten kaka. Sen som vanligt ner längs sjön och jävlar i det lilla havet vad kallt det var. Isande vindar som riktigt kröp in under skinnet. Strosen gick alltså ovanligt fort idag eftersom det var så oskönt.
Annars är det väldigt mycket som en söndag idag. Det är den sista lediga dagen på julledigheten och i morgon är det tillbaka till jobbvardag igen. Tillbaka till köksbordet alltså. Jag hade mycket hellre önskat att jobbåret skulle starta med att jag åkte in till kontoret, men det får väl bli om ett tag, när coronaskiten lugnar ner sig lite. Men väldigt skönt att börja med en kort kortvecka.
Så märkligt det är. Jag har inte gjort något speciellt och ändå är dagen som bortblåst. Den började dock i duschen i morse där jag fick för mig att slätraka både huvud och ansikte med hyvel. Varför inte prova något nytt istället för den gamla vanliga trimmern tänkte jag.
Så nu ser jag ut som en boll.
Skar mig gjorde jag också. Så att det blev ett irriterande jäkla sår snett bakom ena örat. Vetefan hur jag lyckades med det. Så jag gör nog inte om det där igen.
Sen blev det en fika på GK och tiden försvann lite till. Vid fyra där någonstans blev det en sen lunch (som det brukar när jag är ledig). Panang-kyckling som fått stå och puttra länge. Gott jäklar.
Dagens mest spännande? Hmm … inte mycket. Kanske att jag efter kaffefika med Niklas på GK passade på att gå in i en av affärerna och köpa mig en ny mini-stekpanna (eftersom min gamla lilla är dålig, sliten och har löst handtag). Det blev en i lättviktsgjutjärn som redan testats när jag fixade lite lunch förut. Den kändes robust och stabil. Sen var jag på återvinningen också och dumpade massa gammalt skräp som skulle slängas.
Det blev en liten fika på det gamla vanliga konditoriet. Kaffe, kaka och samtal om allt och inget. Ungefär som vanligt alltså. Sen en liten stros och jag såg blå himmel däruppe i skyn! En härlig syn! Friskt var det också. Riktigt så att det nöp i kinderna. Kanske inte skönt alls. Men ändå. Det var liksom ljust och det gör en genast både lite piggare och gladare.
Tvättstugesöndag idag också. Det behöver tydligen också göras.
Nu har jag hamnat i det där stadiet när jag inte riktigt vet när vi är. Det är en ganska skön vilsenhet bland veckodagarna. Datorn säger att det tydligen är lördag idag, men det skulle lika gärna kunna vara onsdag eller söndag. Eftersom jag är fortsatt ledig några dagar till så kvittar det faktiskt. Jag har absolut ingenting inbokat, inga planer eller inga måsten som ska göras. Jag bara är.
Jag plockade ut några godbitar från soundtracket till