Det härliga solskenet gör att jag känner lite vårkänslor idag. Om man står stilla och vinden omkring inte rör sig så värmer solens strålar. Om man blundar känns det som två månader framåt.
På gården utanför kontoret växer snödroppar. De står där och svajar lite lätt, precis som de jag såg igår.
Klicka här och att ge mig en röst. Läs andra bloggar om vårtecken, härligt, solsken, vårkänslor, stilla, vind, värmer, sol, solen, strålar, solstrålar, blunda, snödroppar, gård, jobb, svaja
Om man står ute, lutar sig mot en vägg och blundar. Alldeles stilla så att luften omkring inte känns och solens strålar värmer. Då kan man ana våren. Man kan känna att den är där någonstans och vill hit.
För ett kort ögonblick känns allting lite bättre. Lite lättare.
Klicka här och ge mig en ny röst. Läs andra bloggar om ute, väder, luta, vägg, blunda, stilla, luft, känna, sol, solen, solstrålar, solsken, värme, ana, vår, lättare
Jag skulle vilja komma uppåt på något sätt. Högt upp. För att fotografera. Jag skulle mer än gärna skutta omkring på en hög byggnads tak och fotografera neråt. Om det inte vore det inte för den där förbannade höjdskräcken jag lider av. Som när jag fick för mig att klättra upp på Rödtornets brandtrappa. Raska steg uppåt och jag hade kommit ungefär halvvägs, kanske två tredjedelar, när jag insåg vad jag höll på med. Jag stelnade till i steget och likt en sengångare vände mig sakta om med ett krampaktigt tag om räcket. En stund stod jag bara där, blundade, förstenad och kunde varken ta mig upp eller ner. Men långsamt, steg för steg tog jag mig till slut ner för trappan och när jag stod med fötterna på marken igen kändes det som om jag hade överlevt något riktigt traumatiskt. Vilket jag ju hade.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen på Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om högt, fotografera, tak, höjdskräck, Rödtornet, Vadstena, brandtrappa, stel, sengångare, krampaktigt, räcke, blunda, förstenad, långsamt, steg för steg, trappa, överlevt, traumatiskt
Klockan var väl nio när telefonen ringde och jag låg och halvslumrade, tittade upp i taket och blundade om vart annat. Visste inte riktigt om jag var vaken eller ej – och egentligen var jag nog inte det. Men när jag svarade och personen i andra änden frågade ”Väckte jag dig?” så blev det naturliga svaret ”Nej” trots att det egentligen visst var precis det han gjorde.
En och en halv timma senare har jag ätit frukost, duschat och gjort mig i ordning. Nu är det en halvtimma kvar tills det är dags för en fika och jag blir lite rastlös av väntan.
Andra bloggar om: klocka, nio, telefon, slumra, blunda, svara, Väckte jag dig, nej, frukost, dusch, ordning, halvtimma, fika, rastlös, väntan