It's not going to stop
Ända sen jag var en liten knodd, året då jag började första klass, knappt tre äpplen hög och sex år fyllda, snart sju, har jag gått upp på morgnarna. Ibland lite senare, oftast tidigare för att först gå i olika skolor i en herrans massa år, sen för olika jobb här och där tills jag för en evighet sedan började jobba där jag jobbar nu.
Jag tycker att jag borde ha vant mig vid att klockan ringer på morgnarna vid det här laget. Jag borde ha hittat rytmen. Jag borde efter alla dessa år, när klockan ringer på morgonen, fått in någon slags rutin och det borde inte vara ett problem. Men varje morgon när klockan ringer är jag mer död än levande.
Slutar det aldrig?
Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om liten, knodd, första klass, morgon, tidigt, skola, jobb, arbete, evighet, vana, väckarklocka, rytm, morgontrött, rutin, problem, död, levande
0 kommentarer
Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
Jodå, när du blir pensionär och dit är det väl bara ett par år?
;-b
Fast pensionarer brukar ju alltid ga upp sa hiskligt tidigt, typ 5 snaret! Sa det ar nog kort.
Precis, när du blir pensionär Janne, då kommer du automatiskt vakna 1- 2 timmar innan din klocka ringer nu idag.
Antagligen kommer du vakna så att du kan ta morgontidningen ur tidningsbudets hand direkt!
Det du, det blir något att se fram emot!
Och förresten sen är det ju fika klockan nio på GK varje dag med alla andra gubbar & gummor så för att slippa stressa är det bäst att gå upp tidigt!
Jag tror inte på att man blir morgonpigg när man blir äldre, har blivit äldre men morgompigg?? NEJ!