Idag är det dystert rusk här hemma i den lilla staden. I förmiddags, när jag var ute på återvinningsstationen med gammalt skräp som rensats ut var det som att stå i blöta kastvindar och göra sig av med saker. Så jag håller mig inne idag. Jag skrotar omkring, fixar och donar. Plockar undan saker. En slags städning kanske.

Vädret idag får mig att tänka på en kort sekund i somras när jag var ute på min lilla roadtrip mot norrland. Någonstans strax söder om Örnsköldsvik, på vägen mot Umeå åkte jag genom ett regnväder och plötsligt blev landskapet som magiskt och jag blev tvungen att stanna i rusket och knäppa en bild på det. Det var lite som ett sorgset sagolandskap. Den lilla sjön, regnet, diset, gråheten. Sen fortsatte jag igen.

En kvällspromenad längs sjön och ännu en magisk solnedgång är ett bra slut på en ganska tråkig dag. Lite svalt där nere vid sjön (kanske för att jag bara hade en tunn hoodie på mig), men ändå hyfsat behagligt. Det märks att kvällarna kommer tidigare och tidigare. Hösten känns väldigt nära nu.

Jag tänkte att jag – eftersom det är väldigt stjärnklart – kanske kunde fånga några små rymdpartiklar som faller in i atmosfären nu när jorden passerar genom stoftet från kometen Swift-Tuttle. Meteorregnet Perseiderna har sin topp just de här dagarna. Men eftersom jag ska upp och jobba i morgon så såg jag inte ett endaste stjärnfall med mina ögon. Men stjärnor i mängder fastnade i kameran och ett litet trillade förbi linsen och blev till ett streck.

Nästanfull måne och fin stjärnklar himmel. Ibland skulle jag vilja ha ett ännu fetare objektiv som tar ännu närmare bilder. Kanske skulle det räcka att köpa en telekonverter som boostar räckvidden. Det är i alla fall ett billigare alternativ. Hmm … det är en tanke för en annan dag.

Jag gav mig ut med min stora tunga kamera för att se om det gick att få syn på C/2020 F3 – den där kometen som flyger förbi jorden nu och som inte kommer tillbaka förrän om 6767 år.

Tji fick jag.

Eftersom jag tydligen var ute lite för tidigt (fast efter elva) så var sommarhimlen fortfarande alldeles för ljus åt det hållet jag ville se. Stjärnor och komet lyste alltså med sin frånvaro. Och eftersom det dessutom blåste svala och inte speciellt sköna vindar från sjön gav jag upp innan det riktiga mörkret kom.

Gulsparv heter ”Yellow Hammer” på engelska. På latin är det Emberiza citrinella. Ifall du undrade. Jag mötte en förut när jag tog en naturpromenad efter arbetsveckans slut. För jag är tydligen en natur- och fågelperson nu.

Jag stängde arbetsdatorn, gick en promenad, handlade och gick hem och lämnade det jag just köpt. Sen åkte jag ut på landet, gick över en äng och rakt ut i ett jäkla kärr för att ta ett kort på några träd jag såg häromveckan och som jag tyckte såg fina ut. Sneakers var kanske inte rätt sorts skor att ha på sig därute, så jag får nog göra om det. Fast med gummistövlar.

Nu är det helg.