Inte för att pandemin är över och visst ska man fortsätta vara lite vaksam och hålla sig borta om man får några symptom, men äntligen! Nästa onsdag (den 9:e) släpps äntligen restriktionerna. Äntligen kan vi börja gå tillbaka till något mer normalt. Äntligen kan jag börja jobba på kontoret igen istället för att sitta hemma som jag gjort den senaste tiden (och det gillar jag ju inte). Äntligen kanske jag (framåt våren/sommaren) vågar mig på en resa någonstans.

Men jag ropar inte hej riktigt än. Jag ropar bara äntligen.

Dagen då? Jo’rå, det var köksbordet, det var jobb och det var enchiladas-lunch och det var möten och efter dagens slut gick jag en lång omväg till affären. Jag passade på att säga hej till föräldrarna en kort snabbis och jag rundade slottet där hela världen var blå i kvällsljuset

Jag vaknade och blev arg i morse. Fem i sex satte idioterna borta i korsningen igång med att gräva med sina stora tunga maskiner. Så höll de på i ungefär en kvart innan det blev lugnt igen.

Så jag skickade ett argt brev till kommunen för att fråga vad f-n de höll på med. Men det var tydligen inte dom. Istället var det lokala bostadsbolaget. Så jag skickade typ samma arga brev till dom och bad dem att sluta vara dumma i huvudet (fast kanske inte riktigt med de orden).

Dagen flöt annars på som dagar gör. Det var hemmadag och det var lunch på stan. Jag var ute en sväng förut. Efter arbetsdagens slut. Oskönt kanske man kan kalla det (och det är en underdrift). Men obehagligt kanske passar bättre. För det var det.

 
Bilden här ovanför är från Januari förra året.

Jag vaknade lite sådär småbakis idag efter gårdagens vinglas på Hörnet. Men så gick jag upp, duschade och gjorde mig i ordning och dår kändes allting ganska bra ändå. Det blev en fika med Frode på GK och den lilla strosen efteråt förstås.

Sen gjorde jag ett quiz till i morgon – nyårsaftonens lilla festligheter – eftersom jag fick det som ett litet uppdrag. Det var klurigt … och det blir nog ganska klurigt för de andra att svara på. Sen blev klockan tre och då var det dags för lunch. Så jag lagade lite mat som jag åt upp.

Hej måndag och hej ny arbetsvecka. Japp, nu är man tillbaka på banan efter torsdagens och fredagens krasslighet. Isande morgon och frost på rutorna. Skrap skrap. Det var länge sedan sist.

Sen var det hej kontoret och en dag som rullade på sådär som måndagar gör. Det var lite möten och det var saker som gjordes och det var lunch och det var ett annat möte och sen tog arbetsdagen slut och jag åkte hem till den lilla staden igen.

Nationaldag, strålande solsken och lite lätt bakis efter gårdagens häng. Men det blev en liten fika med Daniel och det blev en cykeltur i solskenet och en sallad till lunch. Jag tvättar lite också. Sen ska jag nog inte göra så mycket mer idag.

Det jättestora trädet utanför mitt köksfönster. Det som de började ta ner redan innan jul har de idag äntligen börjat ta tag i igen. Eller inte.

Sedan de började där någonstans i mitten på december har ingenting hänt. Halva trädet står fortfarande kvar och en stor hög med ris och grenar har legat och skräpat på marken (vilket jag har stört mig på eftersom det sett ut som en jäkla soptipp när jag kollat ut genom fönstret). Idag kom i alla fall en snubbe med en liten maskin och plockade bort riset och grenarna från marken.

Men resten av trädet ska också bort (eftersom det dog av Almsjuka) men det verkar som att kommunen glömt bort det (eller nåt sånt). När de väl kommer ihåg det sen igen kommer säkert resterna av resten att ligga och skräpa i närmare ett halvår igen.

Annars rullade dagen på och det är hårdfokus på en ny tjänst vi ska skapa till framtiden. Det var en sen lunch ute och promenaden efter jobbdagens slut blev bara några hundra meter eftersom det regnade från sidan när jag gick en bit och kände ”nä fy f-n” och sen vände hem igen.

Idag kändes allting lite bättre igen. Efter gårdagens ”meh”. Det var långmöte på förmiddagen. Det var lunch på lunchen och efter maten satte jag mig ute på terrasen och bara njöt av sol en stund. Sen möte igen och sen tog dagen plötsligt slut. Då gick jag bort till utlämningsstället i ena änden av stan för att hämta ett paket. Det skulle vara en liten skärmaskin som jag hade beställt, men när jag öppnade paketet var det istället en färgpatron till en skrivare. Så jag suckade högt och stör mig nu på att jag måste hålla på att rådda med retur.

Klåpare.

Någon annanstans sitter säkert någon nu och funderar på varför dennes paket innehåller en skärmaskin istället för en färgpatron.

Svårstartad morgon, paltkoma efter lunch och lätt kollaps efter dagens promenad och kvällsmat. Jag är tydligen tröttare än vanligt idag. Det blir visst så ibland. Bilden är från igår, för idag gick jag en annan runda där det inte var lerigt.

Det var nästan så att det kittlade i kroppen idag när jag gick på lunch. Av vårkänslor. Väldigt behaglig temperatur och ingen vind som bråkade. Egentligen borde jag gått en promenad just där och då. Men mat i magen kändes viktigare.

Promenad blev det däremot som vanligt efter arbetsdagens slut. Idag runt Tycklinge och det var fint och vårkänslorna följde med. Men vissa delar var väldigt blöta och geggiga. Jag tror jag väntar ett tag med nästa varv därute så att det får torka upp lite.