Det är en otippat skön söndag och strosen efter kafékaffet gav nästan en känsla av lite vår i luften. En luft som närmast är vindstilla, en temperatur på 8° C och all snö som försvann som genom ett trollslag utan att det blev slask av det. Det är som vårkänslor. Nästan i alla fall.

Isen på sjön ligger kvar tjock och blöt. Jag vågar mig inte ut på den längre även om den säkert går att gå på ett tag till. Jag väljer det säkra före det osäkra och tryggheten på strandpromenaden. Den riktiga våren är förmodligen långt borta, men jag längtar och vädermänniskorna säger att det ska bli en hel del plus i veckan. Om vinden håller sig lugn och solen tittar fram blir det … jag hoppas det.

Söndag är sköndag. Resten av dagen ska jag ägna åt ingenting speciellt. Dagens största dilemma är vad jag ska äta sen. Men det löser sig nog.

Trög förmiddag efter seg morgon. Som om ork- och hjärnpoletten inte riktigt ville trilla ner. Vissa dagar är bara så väldigt … mäh. Allting kändes helt enkelt tungt och jobbigt. Det blev en soppa till lunch och resten av dagen rullade på och det blev som vanligt en timmes promenad runt stan på upplysta trottoarer. Det är mörkt ändå. Ibland möter man människor som hälsar och jag ser f-n inte i mörkret så jag hälsar tillbaka och undrar vem det var.

En timme senare hemma igen och lite kvällsmat.

Söndagsfika med Daniel på gamla skruttiga GK och där satt vi och pratade om ditt och datt och kollade på folk som rör sig. Beter sig. Som mannen som istället för att ta servetter från ena änden av servetthållaren – som är typ så man gör om man är normalt funtad – trycker in hela handen någonstans i mitten bland servetterna och som rycker ut en stor klump. Människor är ganska konstiga när man kollar på dem. Det är både roande och oroande. När andra kollar på mig säger de säkert samma sak.

Jag hade en ny kompis utanför köksfönstret i morse. Det är inte ofta jag ser såna mitt inne i stan (eller typ aldrig). De är fina. Efter en lugn och skön morgon blev det fika med Daniel på GK. Där jag satt och kollade på folk och förfärades över hur osmidiga och totalt ouppmärksamma folk är på omgivningen. Hos väldigt många människor verkar det i offentliga sammanhang f-n vara total brist på hänsyn till andra. Det här är knappast något nytt jag upptäckte idag när jag satt där på fiket. Jag fick det bara återigen bekräftat och jag antar att uttrycket i rubriken här ovanför är som det är.

Morgon. Som jag som vanligt lugnt och behagligt åkte till jobbet. Jag såg ett fint solrosfält som jag stannade vid och knäppte ett kort. Sen kom jag på att jag hade ju för fasiken möte direkt på morgonen, så då blev jag lite stressad helt plötsligt. Men jag klev in på kontoret tio sekunder innan mötet började. Tajming de luxe.

Sen rullade dagen på.

På vägen hem stannade jag återigen på ”det stora möbelvaruhuset”. Idag superlugnt och väldigt lite folk. Eftersom jag håller på att uppdatera lite hemma tänkte jag testa deras smarta lampor så att jag kan automatisera mera. För det är ju bra. De ska vara prisvärda i alla fall. Har jag hört.

Man tappar litegrann hoppet om mänskligheten när man ser klipp och filmer från demonstrationerna i USA efter dödandet av George Floyd. Kalabalik och förstörelse på gatorna. Men det rättfärdigar inte hur polisen attackerar fredliga demonstranter, där de stilla och tysta håller upp skyltar och blir attackerade med tårgas. Det är polisbilar som plöjer rakt igenom grupper av människor, rapporterande journalister blir attackerade och människor grips helt random bara för att de råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Det är som att polisen vill skada. Skräm folket till tystnad och polisens motto ”To Protect and to Serve” gäller inte längre.

Det som pågår är sjukt och mycket i det där landet är f-n helt genomruttet.