Min kollega, det lilla aset, hade roat sig med att busa till det litegrann när jag var ledig och han jobbade. Saker och ting var konstiga när jag satte mig på min plats igår. Datorns inställningar var ändrade både här och där (suck), armstöden på stolen var onormalt höga och när jag pratade i telefonen så hörde den i andra änden knappt vad jag sa alls – en ”osynlig” tejpbit satt över mikrofonen. Jag upptäcker säkert fler saker idag.
Frågan är bara vad jag ska hitta på för att hämnas.
Läs andra bloggar om kollega, as, bus, prank, busa, kontor, dator, inställningar, jobb, armstöd, ändrade, telefon, tejp, mikrofon, hämnd
Jag försökte busa med min bildtjuvande kollega idag. Ge igen med ett litet spratt. Men oj vad dålig jag är på att hålla masken. Det går liksom inte. Redan innan buset upptäcks sitter jag och småfnissar för mig själv.
Först, när han inte såg (duh!), så kopplade jag ur hans datormus och bara la den åt sidan, som om ingenting liksom.
När han kom tillbaka såg jag hans konfunderade blick, som om han tänkte ”men varför gjorde jag sådär för?”. Själv satt jag bakom min skärm och fnissade. Hans förvirring såg väldigt rolig ut.
Senare kopplade jag ur den igen, men den här gången stoppade jag ner musen i hans väska och det var dumt gjort. Det var liksom ett för stort steg att gå. När han kom tillbaka den andra gången och såg att hans mus var borta vände han sig naturligvis till mig, eftersom vi var de enda på våningen; ”Har du sett min mus eller?”
Och jag kan såklart inte hålla mig. Det går liksom inte. Det bubblar i mig … och även om jag inte gör det så vill jag brista ut i skratt. Hade jag inte tvingat mig att sitta still hade jag studsat på stolen och fnissat som en liten skolpojke i väntan på att magistern ska sätta sig på häftstiftet.
Naturligvis ser min kollega hur otroligt skyldig jag ser ut och hela mitt bus faller platt och dör.
Skit också.
Läs även andra bloggares åsikter om hålla masken, bus, bildtjuv, kollega, spratt, fnissa, datormus, mus, konfunderad, koppla ur, borta, bubblar, skratt, studsa, skolpojke, häftstift, skyldig
Damn, idag är jag sådär monstruöst trött igen. Jag vet inte om det är en backlash efter helgens bravader eller om det har med klockomställningseländet att göra. I vilket fall som helst har jag svårt att hålla ögonen öppna.
Det är ju den första april idag och jag hade tänkt att hitta på ett bus här, men hjärnan står still och vill inte vara med.
Ligger och läser Erlend Loes ”Naiv Super” på kvällarna och delar av huvudpersonen känns väldigt mycket som jag. Spretiga tankar och frågor om stora och små saker.
Andra bloggar om: Damn, monstruös, trött, backlash, helg, bravader, klockomställning, sommartid, första april, bus, läser, Erlend Loe, Naiv super, spretig, tankar, frågor