Som jag skrev för någon vecka sedan känner jag mig lite lätt obekväm i mingel-sammanhang. Men så ser jag att vett-, hyfs- och etikettgurun Magdalena Ribbing ger tips om hur man ska bete sig, förvisso inte vid den typen av sammankomst jag var på, men principen torde vara densamma.
Men om man inte känner någon som man kan gå fram till och prata med? Då vänder man sig med ett vänligt leende till någon vem-som-helst i närheten, det finns alltid någon annan som står opratad, och säger ungefär: ”Underbar höst det är, eller hur?” – ”Stilig målning/vas/xxx där, vet du vem som har gjort den?” – ”Vacker utsikt, vad är det man ser därborta?” Om den man vänder sig till har det minsta hyfs och stil så kommer ett svar och samtalet är i gång.
Jag gillar Ribbing, i den där spalten där hon svarar på läsarnas frågor har hon gärna en lätt humoristiskt syrlig ton i sina svar och tips (det är i alla fall min tolkning). I våras blev hon intervjuad i DN och hennes bästa tips, alla kategorier lyder som följer: ”Begrip att du inte är ensam”.
Precis den insikten jag fann förra veckan.
Läs andra bloggar om obekväm, mingel, mingla, vett, hyfs, etikett, etikettguru, Magdalena Ribbing, tips, vänlig, leende, stil, svar, samtal, frågespalt, frågor, humoristisk, syrlig, tolkning, intervju, DN, insikt
Jag undrar hur fort min hjärna egentligen kan snurra. På kvällarna när det är dags att sova går hjärnan på högvarv. För varje minut, sekund, som går ökar tempot och tankar, idéer och allt på en gång rör sig så fort att jag nästan blir yr i huvudet. Skulle jag inte ha radion igång, som distraktion, bredvid mig, så tror jag att mitt huvud skulle sprängas.
Jag undrar varför folk tittar med ett leende på mig. Är det så man gör, ser jag konstig ut … eller har jag något hängande under näsan?
Andra bloggar om: fundering, hjärna, snurra, tankar, ideer, kvällar, minut, högvarv, sekund, tempo, yr, radio, distraktion, sprängas, titta, leende, konstig, hängande, näsa
Jag tittar på den där bilden som jag har valt att ha uppe i huvudet. Jag kanske inte ser koko ut, men … har jag inte lite av det som brukar benämnas som kristet utseende? Det kanske är det blå, det kanske är det där tillgjorda leendet jag har lagt mig till med eller det kanske är allt det överdrivna photoshoppande som jag lagt på bilden?
Jag säger till mig själv: Gör om, gör rätt!
Andra bloggar om: bild, huvud, header, koko, kristet utseende, blå, tillgjort, leende, photoshop och självkritik