Solen skiner som en glad liten tok från en blå himmel och det ska tydligen hålla sig så hela dagen. Varmt ska det också bli, även till kvällen.
Inte är det väl jätteofta det är ett sånt där riktigt perfekt midsommarväder (som inte innebär ut-in-ut-in p.g.a av små skurar som dyker upp för att följas av en iskall kväll). Så att det ser så lovande ut som det gör är riktigt najs. Jag håller tummarna.
Idag blir det alltså midsommarfirande i glada vänners lag. Så hurra för det och en glad och härlig dag önskar jag dig också!
Note to self: Glöm inte att ta med solskyddsfaktorn.
Årets ”längsta” dag. Fast det är väl egentligen den ljusaste det är … och solen skiner, så det kanske blir så. Dygnet är fortfarande ett dygn. Tänk om det istället var så att vi hade fått några extra timmar utöver de 24. Så att det idag var en lång dag på riktigt. Men ljuset är här och kommer vara så ett tag till. Det är härligt.
Idag var trafiken hemsk. Både till och från jobbet. Kanske inte så mycket trafik, men de som var ute borde hålla sig borta från vägarna eller borde fan inte få köra bil alls. För vad är det med folk som bromsar för fartkameror fast de redan kör under den lagliga gränsen? Det blir sånt sjukt oflyt och det driver mig till vansinne.
Dagen var annars ganska precis som tisdagar är. Det var ett par möten på jobbet och det var lunch som hämtades och det var som det är. Sen åkte jag hem och åt en glass.
Lördagen började med solskensfika med ”gubbarna”, sen gicks det en stros innan vi beslöt oss för att åka på en utflykt. Så vi drog till Hästholmen och käkade en dyr buffélunch som smakade bra men inte var värd pengarna. Sen tog vi vägen över Omberg, tittade på Stocklycke och sen över slätten och ut på landet innan vi kom hem till den lilla staden igen.
Den sköna dagen övergick i naturlördag när jag åkte ut till skogen och mötte små fåglar som satt i träden och kvittrade. Idag fick jag till exempel se en Trädkrypare (Certhia familiaris) som trots sin vanlighet aldrig dykt upp framför mig.
Sen åkte jag hem till den lilla lyan och fixade lunch.
Det är lite av en mötesdag igen. Bland annat ett tvåtimmars med Norge som avklarades innan lunch. Samtidigt har vi den här veckan ”learn more week”. Det är blandade små föreläsningar om olika ämnen. Kunskapsdelning de luxe. Tidigare år har hela koncernen samlats under ett tak – med avslutande festligheter – men i år hålls allt digitalt. Det är lite trist att inte ses ”på riktigt”.
Men det blir lokala efter-jobbet-öl på respektive kontor i eftermiddag. Det blir najs. En öl, lite käk och en stunds avslappat trams innan hemfärd.
När jag kom hem och skulle parkera på min plats – som jag betalar hyra för – står det en bil inte bara på min, utan också på min grannes parkeringplats. Snett inkörd över strecket. En uppenbart mentalt handikappad idiot som inte bara ignorerar skylten (som tydligt säger att det är en hyrd parkering) utan även ställer sig så att han blockerar två parkeringsplatser.
Så jag parkerade bakom och gick och handlade. Men jag är för snabb, för han har inte hunnit tillbaka när jag är vid min bil igen. Så jag sätter mig i bilen för att flytta den lite och ungefär då dyker idioten upp. Så jag frågar argt om han inte ser (den väldigt tydliga) skylten och pekar med hela armen på den (den är omöjlig att missa).
– Jo, men jag hade så bråttom, vräker han ur sig samtidigt som han snabbt hoppar in i bilen
– För att köpa sprit din korkade jävla idiotjävel (tänkte jag när han gasade iväg).
Då var vi där igen. Fredagen. Plötsligt dyker den bara upp igen efter ännu en sån där snabb vecka. Ritch ratch filibom poff. Tiden, nästan snabbare än man hinner blinka. Dagen var jobb (såklart) och en svullig burgarlunch på (för mig nytt) ställe. Sen försvann dagen och jag rullade hem till byn och till en öl på uteservering. För jag var sugen på det och vädret är som sommar.
Men.
Jag trodde det skulle vara najs. Men det luktade bajs. Gödselbönder ute på slätten kan vara en upplevelsemässig nackdel i den lilla staden ibland. När vinden är åt fel håll. Men sen vände den (eller min näsa vande sig) och jag gick och handlade och lättjade in mig i helgen.
Jag tog mig en liten stros på söndagskvällen innan jag sjunker ner djupt i fåtöljen. På vägen tillbaka korsar jag torget. Det är så väldigt tydligt hur turistsäsongen ebbat ut. Egentligen förra helgen när skolstartsveckan kickade igång. Men det var fortfarande en del ströturister kvar då.
Men det var nu ikväll jag liksom reagerade på det på riktigt. På uteserveringarna är det lite glest och folklivet – som varit i full fart sedan slutet på juni – har slocknat för säsongen. Det är på ett sätt lite synd, för det blir så konkret att hösten är på ingång. Men på ett annat sätt är det väldigt skönt nu när lugnet åter igen sänker sig över den lilla staden.
Det har ju varit mycket prat om det där coronapasset. Det behövde jag inte visa alls när jag åkte av färjan i Danmark. Det fick jag däremot göra på muséet. De har som krav att man ska vara dubbelvaccinerad och/eller frisk med ett nytaget test för att få komma in och titta.
Efter Louisiana och en heldag i konstens värld igår så vände vi bilen och åkte upp på färjan igen, sen motorvägen hem. Så sent igår parkerade jag min bil hemma på min parkering och kröp sen ner i min egen lilla säng. Jag somnade efter typ en halv minut. Heldag och resa gör mig tydligen trött.
Idag har jag noll och inga planer. Det känns väldigt skönt.
Jag vaknade i Ystad och efter duschen, frukosten och ihoppackandet av mina grejer så åkte jag och hämtade Ida och vi åkte västerut. Helsingborg. Upp på färjan och sen bort till Humlebæk. Det är den gamla favoriten Louisiana som är på tapeten idag och det är alltså en riktig museumdag. Men först åt vi en god lunch på deras restaurang och sen strosade vi runt där i fyra-fem timmar. För det är alltid kul att vara där och strosa runt bland konst, konstigt och annat.
Sommarens utställningar är fem:
Karin Mamma Andersson, Dr. M møder, Pia Arke, Mor! och Arthur Jafa.