Du sökte efter: hur mår jag

Hej på dig du härliga fredag!

Plötsligt blev det fredag igen och arbetsveckan gick ju snabbare än vanligt eftersom den var en aning kortare. Fredag är ju trevligt – trots regnet utanför köksfönstret (det är hemmajobbardag idag). Jag har precis svullat i mig lite lunch och nu ska jag jobba klart de sista timmarna innan helgen kickar in.

Det finns dåliga väder
(trots bra kläder)

Vad i helskotta hände med vädret? Från gårdagens korta glimt av en nästan-vårkänsla till ett hej mitt jäkla vinterland. Jag fick alltså något av en chock i morse när jag vinklade upp persiennerna (trots att jag vet att aprilväder är en grej även i mars). Men det är ju så trist. Jag vill ha vår, jag vill ha sol, jag vill ha sköna dagar och jag vill ha det nu.

Skitväder.

Jobbdagen däremot flöt på som den skulle. Jag satt (bland mycket annat) och ritade om några ikoner och gjorde andra saker som behövde göras. Sen åkte jag hem till min lilla stad och all snö som trillat ner är nu bara en grå sörja av slask. Det ska det tydligen bli mer av i morgon. Både snö och slask.

Det där med kärleken till tingen

Kan man gå och lägga sig redan vid halv nio? Näe va? Istället sitter jag framför datorn och dumglor youtubeklipp och försöker återuppväcka känslorna för min gamla X-Pro2. Den är sju år gammal nu men fortfarande lika bra.

Men jag börjar faktiskt gilla den igen*. Speciellt med det nya objektivet. Plötsligt känns den nästan som ett alternativ till min förlorade favorit. Hmm … nästan. Den andra liksom uppmanade till användning på ett sätt som är svårt att förklara. Men den ville användas. Jag ville ha den i handen. Jag får helt enkelt inte samma känsla med den här.

Kanske blir det så att jag köper en ny någon gång i framtiden, men jag försöker hålla mig (nya X100-modeller går ju ändå inte att få tag på för tillfället) och återupptäcker den här tills vidare. Det är ju ändå en superbra kamera.

 

Nu har jag ju aldrig ogillat kameran, tvärtom. Men den har varit en annan typ av kamera än den där bära-med-sig-varje-dag-varianten som den andra var.

Man gör saker, sen slutar man

Det var en helt vanlig onsdag i mars. En ingenting speciellt-dag med regn som dök upp utanför fönstret. Jag jobbade, åt en pastalunch (som gav mig matkoma) från Yogi och sen satt jag i ett lååångt möte på eftermiddagen som drog ut på tiden. Efter det packade jag ihop och åkte hem.

Här är en Pingvin jag träffade för ett tag sedan.

Det där att vilja ha saker som man egentligen inte riktigt behöver

Morgonen började jobbigt. Drömmarnas värld är konstig och när jag stressad i drömmen vaknade med samma känsla kändes allt väldigt jobbigt en stund innan jag hade hunnit sansa mig. Där och då tänkte jag att jag skulle komma ihåg vad det nu var som gjorde det, men efter duschen var drömmen borta.

När sen morgonrutinerna var avklarade drog jag iväg till jobbet och fortsatte med mina små påbörjade projekt. Sallad till lunch idag (för att försöka vara lite nyttig i kontrast till gårdagen) och sen tillbaka till skärmen.

För övrigt satt jag med fingret på beställknappen på lunchen idag när jag upptäckte att det (för tillfället) går att beställa en X100V igen (den nyare modellen av min förlorade kamera). Även om jag har råd, så är 17.000 mycket pengar och nu när jag har min andra kamera med det nya objektivet som jag köpte häromveckan, så känns det hela en aning svårt att motivera och nästan lite … orimligt.

Eller?

Man späker sig och svullar

Jag slutade äta socker för ett tag sedan (allt onödigt + godis) och försöker hålla mig från onyttigheter på vardagarna när jag jobbar (eftersom det lite för ofta kan bli både det ena och det andra av godis och onyttiga saker). Frukt är såklart mer än okej att mumsa på, så istället för choklad och godis blir det nu vindruvor (som vanligt) och färsk ananas.

Jag fettade nämligen på mig lite för mycket både före, under och efter corona så att tappa några kilo vore ju bra tänkte jag … och nu, ett par månader senare börjar det så smått faktiskt även märkas på vågen. Så idag blev det alltså en riktig svullburgare till lunch på en av alla de där små hamburgerhaken i Linkeboda.

Annars var det en helt vanlig dag. Solsken var det också och det gör mig glad. Jobbet görs. Jag pillar på saker som kommer att finnas i framtiden och det höll jag på med mest hela dagen. Sen blev det dags att åka hem till min lilla stad. Sådär som jag brukar.

När ens inre klocka går fel

Vafalls! Vad är det för märkligt elände att vakna redan halv fem på morgonen och inte kunna somna om – trots att klockan inte är tänkt att väcka mig förrän två och halv timma senare. Nåja. Dagen gick bra ändå. Jag hängde på kontoret och filijokade med grejer som ska göras. Sen köpte jag en lunch som åts (take-away från det där thai-stället) innan jag fortsatte tills det var dags att åka hem … och då gjorde jag exakt just det.

 
Här ovanför är ännu en bild från Lissabon som jag hittade i telefonen.

En fredag kom och försvann (typ)

Det blev en skön fredag och jobbet jobbades hela dagen och lite längre än planerat – men så kommer hela företaget och dess koncept lanseras på marknaden nästa vecka på Europas största mässa. Det ska bli intressant.

Idag ringde försäkringsbolaget och berättade att de (äntligen) förstått att det var en fin kamera jag blivit av med och att de inom ett par dagar sätter in pengar på mitt konto. Det är ju skönt att den delen är avklarad, men jag vill fortfarande ha alla de där bilderna som jag knäppte under veckan nere i Lissabon.

(Bilden ovan från min telefon får vara substitut)

Efter jobbet åkte jag hem till en liten AW med Olly. Det var najs att sitta och hänga med honom en stund och efter den gick jag hem och sjönk djupt ner i fåtöljen.

Gårdagens snö och försäkringstjat

Jag kanske jinxade det där med snön igår när jag tyckte det var fjutt för nu trillar det ner en hel del helt plötsligt. Inte ens den uppvärmda gågatan hinner med. Men vinden håller sig lugn och det är ju bra.

Jobbet börjar rulla på lite smått och jag pillar med små saker som finns i framtiden men känner mig fortfarande lite vilsen (såklart). Lunch blev en take-away-sallad och sen fortsatte dagen till fem-snåret när jag lämnade kontoret.

När jag kom hem blev det ytterligare ett varv med försäkringsbolaget (suck) där jag nu samlat ihop lite info till handläggaren för att visa att värdet för kameramodellen är långt mycket högre än deras märkliga schablonbelopp.

Vadå väder, kameran och en ny väska att ha till och från jobbet

Det där snöovädret det tjatades om igår blev det visst inte så mycket med (i alla fall inte i min del av världen). Jag hade förväntat mig snökaos och att få pulsa mig fram genom drivor (för det var så det lät på radion igår). Samma sak i morse, det tjatades om ”all snö som kom igår och inatt”.

Men det täckte ju knappt marken!? Så stor orange vädervarning för … lite fjutt!? Visst blåste det en del och snöade uppenbarligen inte så mycket, men det tar lite udden av varningen. Kanske var det värre i andra delar av landskapet, men mellan Vadstena och Linköping — mäh!

Ny jobbväska – för ryggenDagen gick snabbt. Jag har suttit och gjort små saker och försökt få grepp om annat. Lunchen hämtades och åts på kontoret och sen på vägen hem hämtade jag ett paket – en ny ryggsäck som jag hittade i Lissabon men beställde på nätet och som jag tänkte ha som ny jobbväska (och annarsväska också).

Sen kom jag hem till kväll och skrev ett brev där jag ifrågasatte och motsatte mig försäkringsbolagets värdering av min förlorade kamera. Jag antar att det blir så när de använder sig av automatiserade schablon­modeller – vilket inte passar premiumprodukter.