Du sökte efter: reservoarpenna
Reservoarpennan
Jag gillar pennan mycket. Den är ju inte bara fin, den är bra också. Jag är däremot inte så förtjust i bläcket jag köpte. Det är lite för … blaskigt.
Klicka här och att ge mig en röst. Läs andra bloggar om reservoarpenna, reservoirpenna, penna, gillar, fin, bra, bläck, blaskigt
Jakten på den perfekta reservoarpennan #7
Om några dagar kanske jag är glad igen. Du vet, lycka kan ju köpas för pengar. Tillfällig lycka i alla fall. Speciellt om jag köper mig en ny reservoarpenna … och pennoman som jag är kände jag litegrann att jag var tvungen att ha den. Bara för att. Jag tyckte nästan att den viskade till mig; köp mig, köp mig. Så jag gjorde det. En helt ny, en helt oprövad. Med fin spets. Aningen dyr, men va f-n. Den förra var ju billig.
Läs andra bloggar om glad, lycka, pengar, reservoarpenna, reservoirpenna, pennoman, köp, shopping, oprövad, ny, spets, stift, dyr, billig
Jakten på den perfekta reservoarpennan.
Jag har ju en (ska vi säga stor) förkärlek till pennor och i min jakt på den perfekta pennan har jag idag köpt en ny. Om man nu kan kalla det för det. En nygammal. Jag kraschade ju min gamla fina för ett par veckor sen och blev ganska upprörd över det eftersom det är den penna som i många år varit min vapendragare och favorit, väl inskriven och med ett stift som anpassat sig efter mig och min handstil. Helt enkelt den bästa penna jag någonsin har haft – hittills.
Idag köpte jag i alla fall en likadan … och är det en penna jag skulle rekommendera någon att köpa så är det just den här modellen, i alla fall tills vidare. Otroligt bekväm, lättskriven och ganska snygg. Den är till och med billig, så egentligen kan man köpa flera stycken.
Men jakten på den perfekta pennan fortsätter. Den tar nämligen aldrig slut.
Edit: Found it!
En reservoarpenna?
Jag är fortfarande på jakt efter en ny reservoarpenna. En med tunn fin spets. På bokhandeln igår kollade jag lite snabbt, men jag hade liksom inte riktigt tid. Jag kanske skulle ta en ny sväng idag (vilket jag inte kommer att orka).
Jag har kollat på nätet också och en del av de pennor som mina ögon fastnar för är ganska dyra och kostar för många tusenlappar. Jag kan liksom inte på något som helst sätt motivera att köpa en penna för så mycket … och när jag tänker att min gräns får gå vid en tusenlapp så ser jag att det låter lite bananas att slänga ut det för en enkel penna. Men va f-n. Jag vill ju ha en.
Edit: Jag hittade den!
Läs andra bloggar om jakt, reservoarpenna, reservoirpenna, spets, tusenlapp, gräns, penna
Grönt är väldigt skönt
Eftersom jag är en nörd när det kommer till penna och papper så tänkte jag att eftersom omslaget på min anteckningsbok är grönt, så kan ju ord, linjer och krumelurer också få vara det. Så jag beställde ett grönt bläck till min reservoarpenna. Man behöver ju liksom inte använda svart bläck hela tiden och så är det ju kul att matcha omslaget med innehållet för grönt är ju skönt.
Sen passade jag på att besöka grannbyn också där jag köpte en tröja (en grön), en skjorta och ett par jeans. För det är ju alltid bra att ha.
Det där med väder och jobb
(lite som en repris på en repris)
Usch vilket pissväder det har varit idag. Från den tidiga morgonen, förbi lunchen och större delen av eftermiddagen har det regnat, regnat och regnat lite till. Jag är glad att jag sitter inne på ett kontor och jobbar istället för utomhus, men ändå. Tråkkänslan kryper på av eländet. Annars har det mest varit en mötesdag idag igen. Från morgon och fortsatt under dagen. Lätt segt med för många.
Men jag gillar den där anteckningsboken jag köpte. Pappret passar så sjukt bra ihop med min reservoarpenna. Och trots att jag redan fyllt massor med sidor märks det knappt eftersom pappret är så tunt och bladen väldigt många.
En bok med blanka sidor
Eftersom jag är en tvättäkta penna- och papperstönt så råkade jag beställa en anteckningsbok förra helgen. En specialare. En bok med blanka sidor. Skinnomslag och med japanskt specialpapper som är särskilt bra ihop med min reservoarpenna.
Nördigt värre alltså.
Jag har letat efter en bra anteckningsbok med just det där japanska pappret, men de är tydligen inte helt enkla att få tag i. Eftertraktade och oftast slutsålda. För ett tag sedan beställde jag till och med ett paket med lösa blad. Bara för att testa. Självklart blev jag helsåld. Men så, en liten firma i Turkiet som handsyr böckerna och fyller dom fulla med blad efter blad. Fin är den och något mindre och lättare än min stora tjocka klump. Men ändå lika mycket papper – eftersom det nästan är lika tunnt som pappret i en bibel.
Mycket anteckningar, kludder och annat trams kommer det att bli som den ska den fyllas med. Jag lägger genast den andra åt sidan.
I paketet fick jag också en liten påse med små presenter – eller vad man nu ska kalla det. En tepåse (!), turkiskt snabbkaffe och en liten Nazar — en lyckoamulett som ska skydda mig mot ”det onda ögat” … och det är ju bra.
Reservoarpennor är de
bästa pennorna
Sade jag förresten att jag gillar reservoarpennor? Kanske någon gång. Jag samlar tydligen litegrann på dem också. Sköna att använda. Fina och roliga att skriva med.
När jag vårstädade en av mina favoritpennor igår kom jag att tänka på de andra jag har. Det är femton reservoarpennor av blandad kvalitet. Från finare prestigepennor av absolut toppkvalitet till billigare budgetpennor (som ändå kan vara kul eller bra). De flesta av dem står mest i en låda och två av dem är såna där som är extra mycket favoriter.
Sen har jag naturligtvis även andra pennor jag gillar också. Pennor generellt är ju liksom en grej. Som till exempel den där pennan jag köpte för ett tag sedan … eller vanliga såna där sköna tusch- och filtpennor … eller den där stiftpennan eller…
Jösses så nördig jag är.
Den där grejen med pennor
Jag köpte en klassisk bläckpenna (fast med gel-patron). En Parker Jotter XL. Bara för att och för att det är en bra penna och för att den är snygg. Den ska alltså fungera som ett alternativ till min vanliga penna. För man kan ju inte bara ha en. Man måste ha flera olika om dagen. Beroende på humör och känsla.
Ja ja, jag kan inte hjälpa det, men pennor är (och har alltid varit) en sån där grej som jag gillar.
Pennan och kluddboken fylls långsamt på och tiden går fort som f-n
Den där gamla boken är fortfarande med mig och fylls långsamt på med anteckningar och ”telefonklotter”. Långsammare än förr då det nästan var ett konstant klottrande. Men alltid med i väskan och på bordet. Tillsammans med favoritpennan.
Dagen däremot. Inte så långsam och rusade fort så jag inte hann med. Inte för att det var något speciellt. Den bara kändes som världens snabbaste dag på något sätt. Konstigt det där hur det kan kännas ibland. För tiden är ju som den är.