Jag börjar så smått komma i fas (peppar, peppar). Somnade hyfsat tidigt igår och sov sen som en liten gris*. Sen upp och iväg. Kontoret hela dagen och där börjar jag så smått komma igång också. Det är ju det där att komma igång med projekten som både gått på halvfart innan semestern och de som inte riktigt kickat igång än.
Hem kom jag i alla fall. I den lilla staden är det strålande solsken och närmare 30° C. Sommaren kom tillbaka och det känns najs för enligt prognosen ska det vara så i helgen också.
*
Tidig morgon för att åka till jobbet. Det är nästan lite vemodigt att lämna semesterläget. Att vakna i morse var inte speciellt svårt. Första dagen efter ledighet brukar sällan vara det. Att somna igår kväll däremot var näst intill omöjligt. Dum som jag var kröp jag ner i sängen tidigt, men det gjorde bara att jag låg och väntade på att bli trött. Problemet var att tröttheten liksom aldrig kom.
Den jobbmässiga uppstartsträckan känns väldigt lång såhär första dagen. I inkorgen låg mängder med mail som trillat in under sommaren och som väntade på att gås igenom. Hjärnan har däremot inte riktigt vaknat än, så tempot har kanske inte varit så imponerande. Eller tvärtom – det har varit imponerande långsamt.
Sen packade jag ihop mig och åkte hem till mitt.
Först vaknade jag klockan ett i natt och trodde att det var morgon. Då hade jag nog bara sovit någon timme eller så. Antar att det var ont i huvudet som väckte mig, för jag fick tvinga upp mig för att stoppa i mig en huvudvärkstablett. Sen somnade jag inte om förrän jag äntligen kände att den började kicka in. Så när jag vaknade i morse var jag inte pigg.
Idag är det alltså sommarens sista semesterdag och jag skulle mer än gärna ha några veckor till av ledighet (bara för att det är så jäkla skönt). Det kommer bli svårt att börja jobba i morgon och mina försök att vända tillbaka dygnet har inte gått jättebra.
Igår förresten – eftermiddag och kväll – gjorde jag inte många knop. Niklas var här en sväng, jag började titta på ”The Sandman” och den verkar okej – rullar på lite släpigt och långsamt, men den har något.
Idag dock. Kaffe i solsken och stros klarade jag av redan före tolv. Sen rullade dagen på. Det blev en sallad till lunch och en stunds lättja innan det blev ännu en fika (mycket fika blir det). Efter det gick jag och handlade och nu ska jag nog inte göra mer än att bara vara (mer lättja alltså) innan verkligheten kickar in i morgon.
Det är tvättstugesöndag och det var kaffefika på kafé. Strossöndag också såklart. Skön dag, men det är en lätt känsla av tråkighet eftersom semestern faktiskt nu sjunger på sista refrängen (även om jag även är ledig i morgon och inte börjar jobba förrän på tisdag). Men oavsett hur bra mitt jobb än är, så är ju semester mycket skönare och den här grejen att vara ledig och få betalt skapar ju en väldigt skön och bekymmerslös tillvaro som man borde ha mer av.
Helskotta vad skönt det var att sova i sin egen säng. Somnade så fort jag lagt huvudet på kudden igår och sov tills ett sms väckte mig vid tio i morse. Så det blev frukostfika nere på kaféet och sen en stros i strålande solsken. Bra start på … vad det nu är för dag idag (lördag tydligen).
Efter en stunds vila och lat eftermiddag blev det skön sommarkväll (tills solen försvann bakom horisonten och det blev kallt) hemma hos Micke och Lina och med Olly. Jag blev bjuden på smaskig rabarberpaj med vaniljsås och en drink och sen blev det en kort stund nere på stan innan kvällen fick bli god natt.
Ovanför är en bild på Hilleshögs dalar utanför Landskrona som jag åkte förbi häromdagen.
Morgonen kom och jag packade ihop mig och mina grejer. Efter lite kaffe och hej då gav jag mig iväg hemåt. Många och långa mil. Den här gången tog jag ”inlandsvägen” via Hörby, Hässleholm och sen mot Markaryd för E4:an. I Ljungby blev det en liten lunchpaus (burgare) innan vägen fortsatte hem till min lilla stad.
Borta bra men hemma bäst, som man säger.
En riktigt skön dag i Ystad. Jag har hängt med Lotta och Micke, fikat på fik, strosat på stan, ätit en Croque Monsieur, strosat lite till och varit ute i solen så pass att jag nu fått en sån där fin röd färg i ansiktet. Lite som en blandning av tomat och stoppljus (ja, jag kanske glömde att smörja in mig). Sen satt vi där hemma hos dom, sippade på en Aperol Spritz och pratade om allt – minnen, livet och lite annat och lite till. Det är skönt med gamla vänner, vi liksom bara fortsätter där vi slutade sist, trots att vi ses så sällan.
Vi gick och köpte oss lite take-away som vi tog med ner till hamnen där vi sen satt och åt och drack ett glas vin och det blev en skön sommarkväll. Trevligt som tusan. När solen försvann gick var och en hem till sitt. Jag och Anna satt och babblade en stund innan gäspningarna kom så tätt att det blev dags för sängen. Otippat tidigt, men skönt efter en lång dag.
Jag parkerade bilen, gick ner till Marinan och mötte upp med Anna. Vad hände med vädret? Gråkmolnigt och isande vindar kändes mer som höst än mitt i sommaren. Vädret till trots var det folk och Beachvolleyturnering där nere, så vi hängde där en stund.
Jag packade ur bilen och flyttade in hemma hos Anna. Sen satt vi där en stund innan vi gick och käkade med Sara. Det blev en smaskig Yakitori på ett mysigt ställe på gågatan. Äntligen god mat efter mina inte så lyckade restaurangbesök i Helsingør. När vi hade ätit upp så gick vi till ”det franska stället” för en drink (två) och mötte upp med Mona, Fia och en drös med folk som också trillade in. Där satt vi sen och hade det sådär trevligt som man har det.
När klockan passerade midnatt gick vi hem.
Efter morgon och frukost packade jag ihop mig från hotellet, satte mig i bilen och åkte färjan tillbaka till Sverige. GPS:en igång och jag stänger av motorvägen och väljer att åka längs okända småvägar. Se ett annat Skåne. Jag åkte in i Kävlinge. En tråkig liten håla som inte fick mig att stanna och ta den fika jag hade tänkt att ta mig (eftersom jag helt enkelt inte hittade någonstans att göra det på).
Sen hamnade jag i Jakriborg och … jösses!?
Vad i hela världen är det för ett konstigt ställe. En låtsas-Hansa-stad i Hjärup utanför Lund. En öde spökstad. Inte en kotte så långt ögat kunde nå. På fiket – som jag hittade och som var öppet – fanns ingen. Jag ropade och ropade, men ingen var där. Så jag gick och det kändes som att jag hamnat i Twilight Zone. Som att jag hamnat i ett parallellt universum där det bara var jag.
Så jäkla märkligt ställe.
Så jag fortsatte istället och resan mot Ystad tog slut. Jag kom fram. Lite långsammare än vanligt och inte speciellt trevligare eftersom mina stopp mest blev … inte alls.
Hmm… mycket sömn blev det inte. Första natten borta sover jag alltid uselt. Antar att det är ovanan med alla konstiga ljud och inte min säng. Men uppe tidigt var jag för en liten, men trevlig hotellfrukost. Sen gav jag mig iväg bort till Humlebæk för att hänga på Louisiana hela dagen.
Sommaren bjuder på fem utställningar — Alex Da Corte, Forensic Architecture (som var intressant, men kanske inte speciellt kul att kolla på), Dorothy Iannone, Diane Arbus och ”Nye værker i samlingen” — så det kändes inte bara som ovanligt mycket att se, utan även spännande återseenden från förr och en hel del annat smått och gott … där vissa grejer kanske inte är så jättespännande.
Jag var där redan när portarna slog upp, men herrejösses så mycket folk det trillade in bakom mig. Det hade jag inte riktigt förväntat mig. När jag fikade på muséets restaurang var det f-n kaos där och personalen verkade mest irra omkring. Kaos I tell you.
Som vanligt var det en väldigt blandad kompott och en fullsmockad dag. En heldag på museum gör en lite mör i fotsulorna (trots bekväma skor) och lite trött i skallen efter alla intryck och människor som beter sig (för människor kan f-n inte bete sig). Under den obligatoriska rundan i muséebutiken hittade jag en bok – ”The History of Graphic Design” som såg ut som en kul bok att ha. Efter det kände jag mig väldigt klar och åkte jag tillbaka till Helsingør för att hitta någonting att äta.