Inlägg taggade med kapitel

Skynda att älska

Nu har jag läst ut Alex Schulmans ”Skynda att älska” som jag fick av min bror förra veckan och det finns väl egentligen inte så mycket att säga om den boken. Storyn har du väl med all säkerhet redan hört talas om; Alex pappa Allan var en gammal man.

Det är en trevlig liten bok. En kärleksförklaring. En fin historia om saknaden efter någon som är borta.

Alex skriver bra när han lägger manken till (vilket man ju har anat i hans bloggande då och då – men allt mer sällan) och egentligen kan boken också nästan liknas vid en osedvanligt välskriven blogg, där varje kapitel är som ett inlägg. En anekdotsamling från en uppväxt med den gamla pappan. 

Betyg:   (boken får fyra Janne av fem).

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

En högre temperatur

När jag kom efter jobbet så var jag fortfarande frusen. Trots en varm bil. Jag glufsade i mig några smörgåsar tillsammans med en kopp varm choklad. Sen fyllde jag upp badkaret med ångande varmt vatten och hoppade i tillsammans med de sista kapitlen av Hari Kunzrus ”leela.exe”.

Nu fryser jag inte längre.

Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen på Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

För varmt för att sova

Det är för varmt i mitt sovrum och jag kan inte sova. Hjärnan går på högvarv och boken jag läste i nyss kändes bara förvirrande eftersom jag hela tiden hade tankarna någon annanstans.

Jag tänker på flygning och att nästa gång jag sitter i ett plan kommer det att knyta sig i magen på mig och jag får inre bilder av hur planet kraschar. Jag ser framför mig hur jag säger det, kanske är det till Titti, att jag är flygrädd och hon retas med mig och nämner sådär i förbigående att vingarna ser lite lösa ut, ser ut att lossna, och jag blir arg, rädd och arg och rädd och sitter med vitnande knogar och håller hårdare och hårdare i armstöden.

Jag tänker att ”The Black Donnellys” är en serie jag vill se mer av. Första avsnittet var riktigt bra och det ser lovande ut inför resten av serien.

Jag tänker att jag borde skaffa mig den där fläkten som jag funderade på så att jag kan få lite rotation på luften och att den måste vara snygg, gärna som i gamla gangsterfilmer från 40-talet. En sån klassisk gangsterfläkt.

Jag tänker på höga höjder och att den där känslan till och med kan dyka upp när jag står på en stol och jag kan nästan känna den där svindel-känslan jag får – trots att jag ligger tryggt i sängen.

Jag tänker att jag måste sluta röka (igen) eftersom det är ett så oerhört dumt sätt att ta livet av mig på och jag tänker att jag vill ju inte det … ta livet av mig alltså.

Jag tänker att jag ska komma ihåg alla tankarna som far runt i skallen så att jag kan blogga om det senare (jösses, jag är ju helt skadad).

Jag tänker att jag ska säga till min kompis Ostar att han också borde kolla på ”The Black Donnellys” för att jag vet att han skulle gilla den serien.

Sen tar jag återigen upp boken och läser lite i hopp om att hjärnan ska lugna ner sig lite och sömnen ska komma till mig och när jag läst ett halvt stycke ser jag ordet ”besynnerligt” och tänker att ”besynnerligt” är ett ord som jag gillar.

…och sen, äntligen, när kroppen kommit i fas med rummets temperatur, ett par kapitel som faktiskt flöt på och klockan egentligen hunnit bli alldeles för mycket så känner jag att ögonen börjar kännas tyngre. Jag släcker lampan och vänder mig om.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,