Nu har telefonskojarna tydligen kommit till mitt riktnummer. Det ringde nyss från 002142790990 … och eftersom jag hade något svagt minne av att ha sett tidningarnas artiklar härom veckan (Corren och M&VT) så lät jag helt enkelt bli att svara. Efter att ha googlat numret såg jag att jag gjorde helt rätt.
Klicka här och att ge mig en röst till.
Läs andra bloggar om telefonskojare, riktnummer, minne, tidningar, artiklar, telefonsamtal, bluff, skojare, lurendrejeri, svara, googla
– Ja, hej. Jag heter Blablabla och jag undrar om ni tar emot praktikanter?
– Jo’rå, det händer, svarade jag
– Ja, jag ringer egentligen inte för mig egen skull, utan för min sambos.
– Eh?!
Klicka här och att ge mig en röst till.
Läs andra bloggar om telefonsamtal, telefon, praktikant, ringa, sambo
Det var ju inte så konstigt att gårdagens märkliga försök att ringa till Frankrike inte riktigt fungerade som vi ville. Om och om igen slog vi numret som stod på våran lapp. Vi tog för givet att det var det rätta och att allt berodde på språkförbistringar.
Och vilka språkförbistringar sen. Det var inte ”Bleu blih blah bleu…” som personen i andra änden sa. Det var ”Ffe ffe ffe ffe eeh…”.
De fyra-fem gånger vi försökte ringa till vår kunds Pariskontor hamnade vi istället hos någon stackare i Spanien. Frankrike har 0033, inte 0034.
Så att varken vi eller den där personen i andra änden fattade någonting är ju inte så konstigt … och därför kommer här en favorit i repris, från Catherine Tate Show.
Läs andra bloggar om konstigt, telefon, telefonsamtal, märkligt, Frankrike, franska, telefonnummer, landskod, Spanien, Catherine Tate, Catherine Tate Show, translate och humor
Efter att har försökt själv några gånger slår min kollega numret till kundens kontor i Frankrike och ger mig luren. När personen i andra änden svarar säger jag, reflexmässigt, utan att tänka mig för; ”Bonjour, ça va?” … och väntar på något slags respons.
Ingenting.
Jag hör att någon är i andra änden … sen säger jag på min väldigt knaggliga skolfranska:
– Eh … Je voudrais parler à...
Till svar får jag … jag vet inte riktigt. Franska människor är inte bra på engelska.
– ”Joo spiiik inglish”.
– Yes, can I please speak to…”
Hon avbryter mig med en lång harang som är totalt obegriplig.
– Bleu blih blah bleu, blih blah bleu … INGLIIIISH
– Yes, can I please…
– Bleu blih blah bleu, blih blah bleu… någonting… Whooo arrr joo?
– My name is Janne from the advertising agency in Sweden, can I…
– Bleu blih blah bleu, blih blah bleu … INGLIIIISH.
– Pardon, säger jag och lägger på.
Samtidigt står några av mina kollegor bredvid mig och flinar åt mitt försök, hånar mig för mitt ”Bonjour, ça va?”.
Det är ju schysst. Jäkligt schysst.
Läs andra bloggar om jobb, kollega, telefon, telefonsamtal, franska, knagglig, kund, kontor, frankrike, skolfranska, kollegor, flinar, hånar, Bonjour, schysst
Storebror ser dig … och jag är inte ett dugg förvånad när jag ser i blaskan att FRA har lagrat och samlat in svenskarnas telefonsamtal och datatrafik i ungefär tio års tid. Frågorna hopar sig. Vad mer gör egentligen storebror som vi inte vet om?
– Säkert en hel del!
Andra bloggar om: FRA, samla, lagra, datatrafik, konspiration, storebror, frågor, telefonsamtal, svenskar
Morgonen började tidigare än vanligt eftersom jag var så snäll och skjutsade Ida till tåget. Sen kom jag till jobbet och där var det helt tomt så att jag nästan började undra om det var söndag istället för måndag … men efter en halvtimma började folk droppa in. Ganska nyss fick jag också ett telefonsamtal av min fine vän Daniel som hade en glad nyhet att berätta. Nu är det jobb som gäller.