Skivindustrin fortsätter att gräva sin egen grav med vad det nu är de försöker upprätthålla. De säger rättighetsproblem. Jag gissar att det, som vanligt, istället handlar om att de inte fick så mycket pengar som de hade hoppats på.
Jag undrar om de fortfarande tror att CD-skivan är ”the thing” för folk som lyssnar på musik. Själv har jag i flera år hävdat att den redan är död, i alla fall ordentligt döende. Vad vi nu eventuellt ser – i form av skivor, vinylutgåvor och specialboxar – är bara lite dödsrosslingar och en föråldrad bransch som tydligen vill att den ska vakna till liv igen.
Att de fortfarande inte förstår att framtiden kom för flera år sedan. Den går inte att hejda. Det går inte att krampaktigt hålla sig kvar vid det gamla, som i dagens globala och digitala samhälle är förlegat sen länge. En sak de uppenbarligen behöver göra är att titta över sina egna organisationer och anpassa sig till den nutid som är här och en framtid som kommer.
Istället för att strypa goda initiativ, borde de omfamna dem, lära sig, dra nytta av och vidareutveckla.
Puckon.
Är det förresten någon som vill ha en Spotifyinbjudan så bjussar Erik på några stycken!
Läs mer på E24, DN, IDG och Aftonblaskan. Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om Spotify, skivindustrin, gräva sin egen grav, upprätthålla, rättighetsproblem, gissning, pengar, CD, cd-skiva, musik, död, döende, skivor, vinylutgåvor, specialbox, dödsrosslingar, föråldrad, bransch, vakna till liv, framtiden, krampaktigt, gamla, global, digital, samhälle, organisation, anpassa sig, nutid, stryps, strypa, initiativ, omfamna, lära sig, dra nytta av, vidareutveckla, puckon
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till den nya antipiratlagen som det har skrivits om den senaste tiden och som tydligen kommer att träda i kraft nästa år.
Men om man ska hårddra det litegrann så kan man väl egentligen likna den som ful-laddar musik, film eller vad det nu kan vara vid en snattare.
Vad jag menar är att det är väl knappast någon som tycker att det är okej att kliva in i en skiv- eller filmbutik (finns det några kvar?) och plocka på sig CDs eller DVDs och sedan gå utan att betala?
För visst är principen egentligen densamma?
Så varför anses det okej att ”plocka på sig” musik, film och vad det nu kan vara via datorn? Är det för att man inte får ett fysiskt exemplar? Eller vad?
I och för sig har många av de lagliga alternativen varit få, långsamma och dåliga. Men ändå.
Jag bara undrar.
Läs andra bloggar om fildelning, nedladdning, antipiratlag, ful-ladda, ladda, download, musik, film, snattare, CD, DVD, betala, princip, dator
Egentligen borde jag vara lite småsur och grumpig eftersom bilresan till jobbet bestod av att halva vägen ligga längst bak i en långsam karavan som rullade fram i 60 på 90-väg. Tjock dimma gjorde att ingen vågade åka fortare. Men det gjorde ingenting. Jag tog ett djupt andetag och lät det vara istället för att som vanligt sitta och svära och skrika okvädningsord för mig själv. En bra blandskiva som jag satte ihop igår spelade bra musik som jag satt och sjöng med till gjorde mig lugn och fin.
Jag gillar dimma. Ibland. Det kan liksom vara lite trevligt på något konstigt sätt. Trots det grå och lite mörka som blir av det. Det är spöklikt och stillsamt. Kanske till och med lite rogivande.
Läs andra bloggar om småsur, grumpig, bilresa, jobb, karavan, bilkö, 60 kmh, dimma, djupt andetag, svära, skrika, okvädningsord, blandskiva, CD, musik, sjunga, lugn, fin, trevligt, grå, mörkt, spöklikt, stillsamt, rogivande
Rensade bland skivorna i bilen och hittade en av förra årets bästa där i högen … den jag lyssnade mest på i alla fall; ”Panic prevention”. Så jag stoppade den i spelaren och jovisst, den är fortfarande väldigt bra … dagens låt får därför bli ”Ike & Tina” med Jamie T.
Bild från album-omslaget
Saker som jag trodde att jag hade glömt bort när Daniel pratade om dem på fiket igår: Kruder & Dorfmeister. Den gamla skivan ”The K&D Sessions” från 1998 låg något dammig i en av CD-lådorna … så jag plockade fram den, matade in den i datorn och nu ligger den där i biblioteket och spelas. Jag missade tydligen just den skivan när jag la in allt det andra i datorn.
Andra bloggar om: album, bibliotek, CD, Kruder, Dorfmeister, musik, Sessions
CD-rean startade tydligen igår och branschen gör vad de kan för att hålla den där solkiga fanan så högt de orkar (och det är inte speciellt högt).
IFPI och deras medlemmar tror väl att det går att väcka liv i den där runda, platta tingesten, att den ska leva vidare. Kom igen, det är 2008. Det är väl nästan syrgas och defibrillator på det mediet. Jag ger den ett par år till. Högst. Jag tror inte att jag har fel.
Det var väl där hela branschen gjorde fel från början. De hade för stor tilltro till CD-skivan. De trodde inte på internet och nya medier. De hade glömt övergången från vinylen där de jäklar i mig gjorde sig en ordentlig hacka. Men det är ju svårt att hoppa på tåget när det redan har lämnat perrongen.
Andra bloggar om: CD, rea, skivbranschen, IFPI, skiva, vinyl