Redan ett par timmar efter att jag postade det förra inlägget igår kväll så var jag på väg att sätta mig framför datorn hemma och skulle skriva ett inlägg. Då lät jag bli. Satte datorn i vila och gjorde något annat. 

Att jag skulle sluta med det här efter över tio år är ju lika troligt som att kungen skulle kunna säga Arboga. Han har svårt för ortsnamn och jag gör det av gammal vana – bloggar alltså, inte springer omkring och säger ”Arboga”. Jag kan liksom inte låta bli. Jag tänker ju till och med ”blogg” i saker jag gör; ”det här ska jag lägga upp på bloggen” och ”det måste jag skriva om”. Det är en del av min vardag och det har efter alla år blivit en del av mig.

Så även om jag säger att jag ska sluta eller ta en paus, så vet ju både du och jag att det inte kommer att hända. Inte än i alla fall. Inte inom en överskådlig framtid. Bloggtorkan kommer och går, det är ju bara att stänga av datorn en stund, så kommer det tillbaka.

F-n, jag kommer nog till och med sitta på ålderdomshemmet och knappra in poänglösa blogginlägg om ingenting.

Så det är väl bara att säga ”hej” igen. Efter världens kortaste bloggpaus.

Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om redan, timmar, efter, posta, inlägg, blogginlägg, blogg, blogga, dator, skriva, bloggdöden, bloggtorka, troligt, kungen, Arboga, gammal vana, vardag, sluta, paus, framtid, ålderdomshem, knappra, poänglös, ingenting, dator, hej, världens kortaste, bloggpaus