Inlägg taggade med kompis

En kompis från förr

Jag såg en ”kompis från förr” idag. En som jag inte sett på … flera år. Jag sa hej och gick vidare utan att stanna. Det var så länge sedan och jag har verkligen ingenting att säga. Sen tänkte jag att oj vilken gammal människa den där personen har blivit.

Sen tänkte jag att den där personen förmodligen tänkte precis samma sak.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

The predatory wasp

”Fläpp” lät det bredvid mig och så fick jag tydligen en liten kompis som kom och hälsade på mig och mitt skrivbord. Den landade alldeles bredvid min arm och jag reagerade med ett litet ryck. Sen knäppte jag ett par kort och kastade ut den genom fönstret.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Set adrift on memory bliss


Övre raden: Ungefär 2-3 år, ca 7, ungefär 16 (damn, de solbrillorna alltså!) och 18 år. Undre raden: Runt 20, 22 och spelat svårmodig, 29 och sista bilden är från förra året.

En av mina Facebookvänner hade lagt ut ett gammalt klassfoto från 80-talet där jag fanns med och såg ung och oförstörd ut. Knasig frisyr, men ung och oförstörd. Då kollade jag igenom mitt gamla bildarkiv och hittade bilder från förr till nu.

Jag vet inte riktigt vad som hände på vägen, förutom en bruten näsa.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Glaset är inte bara halvfullt, det svämmar över!

Jag tänkte på det här med att vara positiv. Sådär sprudlande onormalt positiv. Jag försökte mig på det nyss i ett samtal och det enda jag fick till svar var ”är du full, eller” och ”har du gått med i en sekt”.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Jag blev utmanad

  • Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg:
    Det var en Kaka som utmanade mig.
  • Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.
  • Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Sju ting…

Jag hade ofta väldigt ont i mina knän i min ungdom. En smärta jag helt hade förträngt och arkiverat i huvudet där jag inte skulle hitta den igen. Men i natt väcktes det av någon outgrundlig anledning till liv igen och minnen av kvällar då jag fick sitta och massera mina knän för att på något sätt lindra det onda kom upp och tillbaka från det där stängda arkivet.
Jag drömde nämligen om just det i natt och när jag vaknade kändes det nästan som det gjorde då, vilket skrämde mig. Som tur var försvann allt det där när jag vaknade ordentligt och drömmen mattades av.

 Ibland pratar jag med mig själv. Inte bara vanligt sånt där prat som de flesta sysslar med, utan mer som en riktig konversation mellan två personer. Fast med mig själv … och ibland undrar jag själv vad jag håller på med.

 Ibland använder jag trimmern som rakapparat, men när jag använder hyvel så brukar jag prova på att raka mustasch på mig själv och testa olika varianter (vilket säkert de flesta killar gör). I början känns det alltid roligt och jag funderar på att låta den sitta kvar. Men det slutar alltid med att den rakas bort.

En gång för väldigt länge sedan, i Budapest, en natt efter pubar och klubbar, åkte vi i en gammal öststatsbil med en kompis kompis. På ett ställe, på denna svajiga och alldeles för snabba färd genom stadens gator, stod en polis och skrek och vevade med armarna för att vi skulle typ stanna eller något sånt. Det gjorde inte personen som körde. Istället gasades det på extra mycket och jag, som ordentlig svensk, insåg redan under den där vansinnesfärden att sätta mig i den där bilen, med en förare som var långt ifrån nykter, var kanske en av de dummaste sakerna jag gjort.

Jag skrev om Horace för ett tag sedan och hans uttalande om att folk i allmänhet är dumma i huvudet. Vad jag däremot inte skrev var att jag egentligen håller med honom. Jag tycker fortfarande att han i sin offentliga roll inte ska uttala sig på det sättet.

 Ibland när jag skriver här i bloggen om händelser, uttalanden eller andra saker som jag tycker är riktigt roliga, känns det som om många inte förstår humorn i det jag just skrivit. Men att förklara ett skämt är väl att döda det.

 Trots att chansen är minimal (men den finns ju ändå där) så brukar jag köpa lite tips på lördagarna i hopp om att vinna storkovan. Jag skulle vilja ha alla de där miljonerna på kontot och göra alla de där sakerna man drömmer om. Som till exempel att köpa den där skamfläcken i stan, jämna det med marken och bygga upp det som det en gång var.

Sen var det där med att jag ska utmana sju andra bloggare och det känns ju sådär … hmm … ni får göra som ni vill, men Tove, Björn, Camilla, Erik, Loppan, Gus och Evelina, ni är härmed utmanade!

BloggRegistret.seLäs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Riktiga drömmar

Först drömde jag att jag kvaddade bilen. Sen att en gammal kompis dog. Båda drömmarna kändes så otroligt verkliga att när jag vaknade visste jag inte om det som hade hänt var dröm eller verklighet. Det som upprörde mig mest var drömmen om bilen. Hur ska jag tolka det?

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Eh, du har något

Jag kom att tänka på den där gången jag var iväg på en svensexa. En kompis till mig skulle gifta sig och vi – jag och ett 20-tal av hans kompisar – samlade ihop oss och överraskade honom på morgonen med att smyga in i sovrummet och väcka honom med en skrålande sång som sällan hörts. Hans blivande fru hade vänligheten nog varit oss behjälplig med att släppa in oss till det sovande offret.

Hur som helst, vi åkte iväg till ett ställe ute på landet. En man i slokhatt och bonnläppskläder man inte ens sett på film mötte upp oss för att berätta om de olika aktiviteterna vi skulle roa oss med. Jag stirrade förstummat på denne man och var sen tvungen att titta bort. Det gick helt enkelt inte att titta på honom när han talade. Jag lutade mig mot närmaste kompis och mumlade tyst ”Jeebus, ser du eller?” och kompisen såg naturligtvis precis samma sak som jag. Det var oundvikligt, det gick inte att missa. De flesta av oss viskade tyst till varandra och undrade om han drev med oss eller om det var på riktigt. Ingen av oss vågade påpeka, eller ens nämna det högt.

En snorkråka i storlek som Afrikas kontinent hängde och dinglade ur hans ena näsborre, fladdrade fram och tillbaka, rörde sig när han talade. Han fortsatte att berätta om dagens aktiviteter och någon gång under hans berättande måste han kliat sig på näsan, för nästa gång min blick drog sig åt det där hållet var kråkan borta.

Hjälp mig att klättra på listorna: klicka här och klicka här … Tack! Skriv upp dig för att vara med på Earth hour den 29 mars 2008! Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,