Hur många låtar kan Red Hot Chili Peppers göra innan resten av världen upptäcker att alla deras låtar låter likadant och att de i princip gör samma låt om och om igen? Tjatigt är ett ord som passar in för att beskriva deras musik.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om tjatigt, Red hot chili peppers, RHCP, upptäck, låt, musik
Man skulle kunna ordvitsa till den här bilden också. Något om att jag kanske känner mig lite mossig. Men det gör jag ju inte. Så jag låter bli.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Man skulle kunna ordvitsa till den här bilden. Som t.ex att det nu barkar åt helvete. Men det gör ju inte det. Så jag låter bli.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Jag är ganska ambitiös med mitt bloggande. Ni stackare som följer mig här på bloggen vet det redan. Även om den är relativt innehållslös så händer det ändå grejer här. Jag är duktig på att slänga in inlägg. För det mesta flera om dagen.
Men jag är tydligen inne i en liten bloggsvacka (igen). Jag hamnar i sådana ibland. När fantasin och motivationen tryter. När inläggen nästan börjar lysa med sin frånvaro (konstigt uttryck; om något är frånvarande, hur vet man då att det lyser?). Nu är det nya inlägg mest för att fylla på med nya inlägg. Mer innehållslöst än någonsin alltså. Vardagslunken rullar på och just nu händer det inte så mycket runt omkring mig.
– Precis som om det gör det i vanliga fall.
Jag känner mig lite tråkig och det smittar av sig på bloggen. Jag skyller på hösten och det bajstråkiga vädret. Egentligen borde jag säga att jag ska ta en paus, för det brukar betyda att jag inte tar en paus utan snarare eldar på bloggandet och tar nya tag.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om att blogga, blogg, ambitiös, bloggande, stackare, innehållslös, inlägg, bloggsvacka, fantasi, motivation, uttryck, frånvarande, vardagslunk, tråkig, smittar, höst, tråkigt, väder, paus, elda på,
Bild saxad från Corren.se
Jag såg den här rubriken i tidningen igår … poliserna har alltså bytt ut sina vapen och använder nu samurajsvärd?
Läs andra bloggar om Corren, rubrik, syftningsfel, vapen, samurajsvärd
Den är farligt irriterande. Det räcker att höra den en gång och sen sitter den där. Som ett sånt där klistermärke man inte kan få bort. Som lämnar rester efter sig. Dagens enerverande lilla låt är därför Patrick & Eugene ”The Birds and the Bees”.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om Dagens låt, irriterande, enerverande, klistermärke, rester, Patrick & Eugene, The Birds and the Bees
Idags stänger jag ute omvärlden med hörlurarna och lyssnar ikapp på alla de missade podcasts av Dance Department som jag inte har hunnit med de senaste veckorna. Musiken svänger och mitt arbetstempo likaså.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om musik, lyssna, podcast, Dance Department, jobba, tempo
Jag tycker nog att mitt nya utseende på bloggen, såhär när det har ”lagt till sig” i några dagar, faktiskt är ganska okej. För ovanlighetens skull är jag nästan nöjd. Att jag sen ser ut som en surpuppa på bilden uppe i huvudet är ju en annan femma. Jag tenderar i och för sig att se ut som en surpuppa annars också men… efter att ha tagit säkert 15-20 bilder på mig själv där jag ser mer eller mindre bananas ut på varenda en av dem så valde jag den där jag i alla fall nästan ser lite normal ut.
Igår fick jag så ett brev från Vägverket (eller varifrån det nu var) att jag ska förnya mitt körkort. Så det är ju kul att behöva fotografera sig själv igen när jag liksom inte fastnar på bild. På mitt nuvarande körkort ser jag ut som en fromt religiös psykopat med utvecklingsstörda tendenser, så det är ju skönt att få byta ut det kortet. Frågan är hur jag kommer att se ut på den nya bilden?
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen till Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om Blogg, tema, utseende, header, ovanligt, nöjd, surpuppa, bild, bananas, normal, Vägverket, körkort, förnya, fotografera, from, religiös, psykopat, utvecklingsstörd, tendenser
Jag skulle vilja komma uppåt på något sätt. Högt upp. För att fotografera. Jag skulle mer än gärna skutta omkring på en hög byggnads tak och fotografera neråt. Om det inte vore det inte för den där förbannade höjdskräcken jag lider av. Som när jag fick för mig att klättra upp på Rödtornets brandtrappa. Raska steg uppåt och jag hade kommit ungefär halvvägs, kanske två tredjedelar, när jag insåg vad jag höll på med. Jag stelnade till i steget och likt en sengångare vände mig sakta om med ett krampaktigt tag om räcket. En stund stod jag bara där, blundade, förstenad och kunde varken ta mig upp eller ner. Men långsamt, steg för steg tog jag mig till slut ner för trappan och när jag stod med fötterna på marken igen kändes det som om jag hade överlevt något riktigt traumatiskt. Vilket jag ju hade.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen på Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om högt, fotografera, tak, höjdskräck, Rödtornet, Vadstena, brandtrappa, stel, sengångare, krampaktigt, räcke, blunda, förstenad, långsamt, steg för steg, trappa, överlevt, traumatiskt
Linköping stinker. Bokstavligt talat. Jag märkte det redan när jag satt i bilen och svängde av från motorvägen och det var likadant igår. När jag parkerat bilen och öppnar bildörren slår det mot mig som vägg. Det luktar liksom surt på något otrevligt sätt. Det är som en osynlig dimma av sur, illaluktande gegga som kryper in i näsan och det luktar verkligen inte tårta.
Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen på Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.
Läs andra bloggar om Linköping, lukt, äckligt, surt, illaluktande, parkera, bil, dimma