Inlägg taggade med försvinna

Vaärenuråmonstret

Vaärenuråmonstret har en enda uppgift i sitt liv. Det är att trycka på störandeknappen. Han gömmer sig någonstans i din närhet och precis när du har hoppat in i duschen – då trycker han på knappen så att telefonen ringer. Eller när du precis har satt dig till rätta i soffan, sjunkit ner sådär skönt och djupt – då trycker han på knappen så att det ringer på dörren. Eller när du lagt dig, släckt lampan och är på väg att somna – då trycker han på knappen så att brandvarnaren varnar för svagt batteri. Han gör det självklart enbart för att retas.

Tidigare har jag berättat om Amenvafanmonstret, Jävlighetsmonstret och Snormonstret

Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

Amenvafanmonstret

Ibland får du nästan för dig att du inte har skruvat på ditt huvud ordentligt. Eller också tror du att du är mer disträ, förvirrad och tankspridd än vad du någonsin har varit. Strumpor som försvinner i tvättmaskinen, tandkrämstuben i kylskåpet, ketchupen i tvättkorgen, bilnycklarna i diskhon och glasögonen som är som bortblåsta – fast de tydligen sitter i pannan.

Det är inte dig det är fel på. Det är Amenvafanmonstret som varit framme. En irriterande liten retsticka som älskar att flytta på saker, lägga dem där de inte hör hemma, gömma dem så att du får leta halvt ihjäl dig … och när du springer omkring där hemma (eller på jobbet) och söker med ljus och lykta efter vad det nu kan vara, så skrattar Amenvafanmonstret stjärten av sig.

Tidigare: Snormonstret och Jävlighetsmonstret.

Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folk i bil.

Jag slutar aldrig att förvånas hur märkligt folk beter sig i trafiken. Varje morgon och kväll när jag åker till och från jobbet ser jag folk som är ute i sina bilar som egentligen kanske inte borde vara det.

Igår, som många andra dagar, tyckte till exempel någon idiot att 55 km/h var en lämplig hastighet på 90-sträckan. Dessutom bromsade idioten varje gång han/hon fick möte.

Eller nu på morgonen.

En kvinna var på väg och höll på att köra om mig när hastighetsgränsen sjönk från 120 till 110. Hon låg i ytterfil strax framför mig när hon tydligen upptäckte just den där 110-skylten och tokbromsade, hamnar jämsides med mig en stund för att sen sakta in ännu mer och försvinna långt bakom. Det var inte så att hon körde väldigt fort innan. Men när 110-skylten kom var tydligen runt 90 en mer passande hastighet.

Jag tycker det är konstigt.

BloggRegistret.seKlicka på den svart/vita rutan här bredvid så blir jag glad! Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lördagsfestligheter

En lördagkväll i soffan. Inte så spännande alls faktiskt. Efterdyningarna av den här jävla förkylningen får mig att bli lite smått galen. Jag hade ju hoppats på att allt bara skulle försvinna väldigt fort samtidigt som febern kröp tillbaka till sitt hörn och dog. Men inte då. Lätt snörvlande ligger jag där, med rejäla hostattacker som får mig att tappa andan för en stund. Det är synnerligen irriterande. Eller jobbigt kanske. Eller både och.

BloggRegistret.seKlicka på den lilla svart/vita rutan här bredvid, gör det. Det är bra att du gör det! Läs sen andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tankar jag tänkt

Efter att ha suttit i bilen på väg hem från jobbet, en resa på 35 minuter, försöker jag komma på en enda tanke jag tänkt, en enda liten fundering på någonting, vad som helst. Jag brukar ha gjort det, tänkt och funderat. Hjärnan brukar, när jag sitter i bilen, gå på högvarv under hemresorna. Den ena fantastiska idén efter den andra dyker upp … och allt som oftast brukar de riktigt bra idéerna också försvinna ut i tomma intet någonstans på vägen.

Men idag är det helt blankt. Helt tomt. Inne i skallen finns … ingenting.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

Go'måndag

Så var det måndag igen och f-n vad helgerna bara försvinner iväg i ett rasande tempo. Veckorna med för den delen. Det känns som om tiden går fortare och fortare.

I morse vaknade jag innan klockan ringde och jag kände mig nästan lite pigg för ovanlighetens skull. Att jag egentligen inte var det märktes när jag satt i bilen och gäspningarna avlöste varandra.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,