Jag skulle vilja komma uppåt på något sätt. Högt upp. För att fotografera. Jag skulle mer än gärna skutta omkring på en hög byggnads tak och fotografera neråt. Om det inte vore det inte för den där förbannade höjdskräcken jag lider av. Som när jag fick för mig att klättra upp på Rödtornets brandtrappa. Raska steg uppåt och jag hade kommit ungefär halvvägs, kanske två tredjedelar, när jag insåg vad jag höll på med. Jag stelnade till i steget och likt en sengångare vände mig sakta om med ett krampaktigt tag om räcket. En stund stod jag bara där, blundade, förstenad och kunde varken ta mig upp eller ner. Men långsamt, steg för steg tog jag mig till slut ner för trappan och när jag stod med fötterna på marken igen kändes det som om jag hade överlevt något riktigt traumatiskt. Vilket jag ju hade.

Du glömmer väl inte att du gör mig extra glad om du röstar på mitt bidrag i omröstningen på Svenska Designpriset … och du kommer till röstningssidan genom att klicka här.

Läs andra bloggar om högt, fotografera, tak, höjdskräck, Rödtornet, Vadstena, brandtrappa, stel, sengångare, krampaktigt, räcke, blunda, förstenad, långsamt, steg för steg, trappa, överlevt, traumatiskt