Jag försökte busa med min bildtjuvande kollega idag. Ge igen med ett litet spratt. Men oj vad dålig jag är på att hålla masken. Det går liksom inte. Redan innan buset upptäcks sitter jag och småfnissar för mig själv.
Först, när han inte såg (duh!), så kopplade jag ur hans datormus och bara la den åt sidan, som om ingenting liksom.
När han kom tillbaka såg jag hans konfunderade blick, som om han tänkte ”men varför gjorde jag sådär för?”. Själv satt jag bakom min skärm och fnissade. Hans förvirring såg väldigt rolig ut.
Senare kopplade jag ur den igen, men den här gången stoppade jag ner musen i hans väska och det var dumt gjort. Det var liksom ett för stort steg att gå. När han kom tillbaka den andra gången och såg att hans mus var borta vände han sig naturligvis till mig, eftersom vi var de enda på våningen; ”Har du sett min mus eller?”
Och jag kan såklart inte hålla mig. Det går liksom inte. Det bubblar i mig … och även om jag inte gör det så vill jag brista ut i skratt. Hade jag inte tvingat mig att sitta still hade jag studsat på stolen och fnissat som en liten skolpojke i väntan på att magistern ska sätta sig på häftstiftet.
Naturligvis ser min kollega hur otroligt skyldig jag ser ut och hela mitt bus faller platt och dör.
Skit också.
Läs även andra bloggares åsikter om hålla masken, bus, bildtjuv, kollega, spratt, fnissa, datormus, mus, konfunderad, koppla ur, borta, bubblar, skratt, studsa, skolpojke, häftstift, skyldig
Jag vet inte hur jag ska tolka att jag i min lilla bok spontanritar ett porträtt på (med lite fantasi skulle det nästan kunna vara i alla fall) Irans president Mahmoud Ahmadinejad och kallar honom för ”Jacques”. Det är ju jättekonstigt.
Läs även andra bloggares åsikter om tolka, moleskine, skiss, porträtt, Iran, president, Mahmoud Ahmadinejad, Jacques, konstigt
Det är ju inte så att jag direkt känner mig tillfreds efter en sån här lunch. Det är gott under tiden jag äter det, men efteråt … det är snarare en känsla av äckel som infinner sig. Maten ligger som en klump i magen och jag känner mig … flottig.
Läs även andra bloggares åsikter om Dagens lunch, tillfreds, äcklad, klump, mage, flottig
Igår upptäckte jag att min kollega har stulit en bild av mig. Den från igår. Han gör det bara för att retas. Idag ska jag stjäla något av honom. Kanske hans dator, väska, iPod eller kanske hans cykel. Som hämnd.
Två av veckans dagar avklarade, tre kvar (med idag). Sen jäklar ska jag ha semester. Idag är det onsdagsfika. Det gillar jag. Det är en fin tradition vi har.
Läs även andra bloggares åsikter om upptäckt, kollega, tjuv, stjäla, stulen, bild, retas, dator, väska, iPod, cykel, hämnd, semester, onsdag, fika, tradition, öga för öga
Rensade bland skivorna i bilen och hittade en av förra årets bästa där i högen … den jag lyssnade mest på i alla fall; ”Panic prevention”. Så jag stoppade den i spelaren och jovisst, den är fortfarande väldigt bra … dagens låt får därför bli ”Ike & Tina” med Jamie T.
Bild från album-omslaget
Tiden går långsamt även idag. Kanske mer så än igår. Jag är helt ensam på kontoret och det är jättetrist. Enda fördelen är att jag kan vräka på min musik högre än vanligt. Kameran är med idag igen (som vanligt alltså) och det här är min utsikt när jag sitter vid mitt bord.
Skärmsläckaren jag har på min jobbdator heter Word Clock och kan hittas här. Läs även andra bloggares åsikter om Foto, bild, tid, långsamt, ensam, kontor, jobb, trist, musik, volym, kamera, utsikt
Hemma i byn finns det en museijärnväg eller vad man nu ska kalla det. Den står mest och förfaller … och har gjort så ganska länge. Med ojämna mellanrum görs små försök att rusta upp den där järnvägen. Som just nu. Efter att kommunen beslutat att lägga ner eländet.
I lokalblaskan idag kan man läsa att någon Michael Carlsson nere i Nässjö helt plötsligt bryr sig väldigt mycket och har startat en bojkott om inte kommunen omprövar sitt beslut:
”Jag kommer inte att köpa bensin eller mat i Vadstena.”
Nähä, gör inte det då. Du bor ju ändå i Nässjö så det vore ju jävligt korkat att åka till Vadstena för att handla mat och bensin. Sen fortsätter han:
”kommunen kanske tycker det ser lite stökigt ut just nu kring banan. Men om kommunen ger utvecklingen tid kommer museijärnvägen att bli en attraktion.”
Stökigt? Just nu? Ger utvecklingen tid? Ursäkta mig, men de har väl haft all tid i världen på sig att fixa i ordning det där – jag kallar det skrotupplaget – bakom slottet, inte förrän kommunen meddelade att det var dags att lägga ner skiten vaknade föreningen till liv och började ”städa”. Det räcker inte, det kvittar hur mycket de panikstädar för att få ordning på eländet. Om något år ser det troligen lika illa ut. Precis som det brukar göra.
Läs även andra bloggares åsikter om Vadstena, Museijärnväg, bojkott, Vadstena Kommun, stökigt, järnväg, bana, utveckling, attraktion, skrotupplag, Vadstena Slott, lägga ner, skit, förening, städa, för sent, panikstädar, elände
Tisdagströttheten finns på plats, som vanligt, även om den inte känns speciellt jobbig idag. Nedräkningen fortsätter … det är nu fyra dagar kvar till semestern … och jag undrar vad några av mina kollegor gjorde här på jobbet igår kväll? Det luktar nämligen kadaver i köket.
Läs även andra bloggares åsikter om tisdag, trötthet, jobbig, nedräkning, semester, kollegor, lukt, kadaver
Det här kan vara bland det roligaste jag har sett på väldigt länge.