Inlägg taggade med Ingenting

Today is a good day to die.

Jag har tappat lusten. Idag i allmänhet men till bloggandet i synnerhet. Jag har trillat ner i en ovanligt lång och djup bloggsvacka som verkar väldigt svår att ta sig ur. Ju mer jag försöker klättra upp, desto djupare verkar gropen bli. Att blogga känns mer som ett tvång än det ska göra och tvång är inte roligt.

Jag tar en paus och lägger allting på is ett tag. Jag ska försöka hålla igång twittrandet och antingen kollar du i högerspalten eller klickar dig till min twittersida. Den är nästan som min blogg; små kommentarer om ingenting – fast i miniformat.

…och som vanligt är jag säkert tillbaka innan du hinner säga ”Kvistfritt kvastskaft” tio gånger i rask följd.

Klicka här och att ge mig en röst. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Borta med vinden

Där satt jag i bilen som vanligt och funderade på allt och ingenting. Tankar formades i huvudet och jag tänkte att det var ju bra – det där ska jag blogga om och började fundera på ord och formuleringar. Efter att ha parkerat bilen, gått in på kontoret, hämtat mitt kaffe och satt mig ner vid mitt skrivbord är det nu borta. Puts väck. Jag kan inte ens komma ihåg en liten gnutta av vad det nu var jag tyckte var så bra att jag ville blogga om det.

Så kan det gå.

Klicka här och ge mig en röst. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

En bäver i skallen.

Att blogga. Ibland är det så enkelt. Orden flyter som ett rinnande vatten och helt plötsligt har man skrivit en massa ord, som bildar meningar och vips, så har ett inlägg blivit till. Om vad som helst, om ingenting eller någonting. Idag flyter det inte alls. Det är helt stilla. Det är som om en bäver byggt ett bo någonstans inne i huvudet och strypt vattentillförseln.

Då är det mycket enklare att rita bokstäver med krumelurer på.

Bara så att du vet.

Klicka här så blir jag glad.
Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stoppa pressarna!

Nog för att kvällstidningarna brukar göra en höna av en fjäder, men idag gör de en hel jäkla hönsgård av … absolut ingenting. Peter Swartling flög med Cubana Airlines och två dagar efter att han klivit av planet, så störtade det.

Eh…

Jovisst sörrö, planet störtade två dagar senare. Dessutom så ”hände” det här 1997. Nyheten som inte är en nyhet överhuvudtaget är alltså tolv år gammal.

Jag dånar.

Själv har jag också nästan varit nära döden i en nästan-krasch. En gång (mer än en faktiskt) när jag körde bil så passerade jag en tågkorsning och en timme senare kom tåget och körde där i just den korsningen … jäklar i min lilla låda vilken tur att jag klarade mig från den smällen.

Klicka här och ge mig en helt ny röst. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

En helt vanlig morgon

Jag kliver in på kontoret, säger ”God morgon” till min kollega som sitter på undervåningen, går upp för trappan, tänder lamporna och går till mitt bord. Ställer ifrån mig väskan och hänger jackan på stolen.

Än så länge är det bara jag och min kollega på undervåningen som är på plats. Det är tyst. Det enda som hörs är bruset från fläktsystemet.

Jag går ner till köket och hämtar mig en kopp kaffe med mjölk och en sockerbit, går upp till mitt bord igen och sätter mig ner. Väcker datorn, kollar mailen och funderar på vad jag ska skriva om i dagens första blogginlägg och tänker ”f-n, jag har verkligen ingenting att skriva om idag” … så jag skriver just det och sätter sen igång med dagens jobb.

Klicka här och att ge mig en röst till.
Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Vad var det jag sa!

Redan ett par timmar efter att jag postade det förra inlägget igår kväll så var jag på väg att sätta mig framför datorn hemma och skulle skriva ett inlägg. Då lät jag bli. Satte datorn i vila och gjorde något annat. 

Att jag skulle sluta med det här efter över tio år är ju lika troligt som att kungen skulle kunna säga Arboga. Han har svårt för ortsnamn och jag gör det av gammal vana – bloggar alltså, inte springer omkring och säger ”Arboga”. Jag kan liksom inte låta bli. Jag tänker ju till och med ”blogg” i saker jag gör; ”det här ska jag lägga upp på bloggen” och ”det måste jag skriva om”. Det är en del av min vardag och det har efter alla år blivit en del av mig.

Så även om jag säger att jag ska sluta eller ta en paus, så vet ju både du och jag att det inte kommer att hända. Inte än i alla fall. Inte inom en överskådlig framtid. Bloggtorkan kommer och går, det är ju bara att stänga av datorn en stund, så kommer det tillbaka.

F-n, jag kommer nog till och med sitta på ålderdomshemmet och knappra in poänglösa blogginlägg om ingenting.

Så det är väl bara att säga ”hej” igen. Efter världens kortaste bloggpaus.

Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Farväl, du grymma värld!

Det får vara bra nu. Nog. Allting har en början och allt har ett slut. Och det här kan vara slutet. Eller början. Jag vet inte själv.

Kanske är det dags för mig att att göra något annat än att blogga om vad jag åt till lunch idag. Kanske är det bara en liten paus jag behöver för att få en nytändning. För jag är trött nu. Omotiverad och oinspirerad. Det är mer nonsens än någonsin. Tramsiga inlägg som inte säger någonting alls och det är varken kul för dig som tittar in här eller för mig som krystar ur mig inlägg om noll och ingenting.

Fast du vet ju hur det brukar vara. De gånger jag säger att jag ska ha en paus, så tar det bara en dag eller två innan jag är igång igen … och det kan kanske vara allt som behövs för att hitta tillbaka. Men för tillfället säger jag hej då.

Hej då. 

Om du vill så kan du ju i alla fall fortsätta med att klicka här för att ge mig en extra röst. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Torsdag morgon och klockan är 08:54

Vad ska jag säga … jag har ingenting att säga. Jag är tom. Tom i bollen. Empty in my head. Leere in meinem Kopf. Vide dans ma tête. Leeg in mijn hoofd. Vuoto nella mia testa. 

Funderar på om mitt förstånd är intakt … och eftersom jag tänker den tanken så antar jag att det är det.

Jag dricker mitt morgonkaffe och kollar mailen precis som vanligt. Sen stirrar jag ut i tomma intet en sekund eller två.

Klicka här och ge mig en röst en gång till. Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Normalitet

Tillbaka till vardagen och tillbaka till jobbet igen efter julens och nyårets ledighet. Ärligt talat skulle jag inte ha något mot att att vara ledig lite till. För finns det något skönare än långa sovmorgnar och att lufsa runt i långsamt tempo och inte göra någonting speciellt alls (ja det gör det, men du vet vad jag menar).

Klicka här och ge mig en röst! Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

Omstart.

Allt slutar här. Allt börjar här. Allt tar slut och allt börjar. Ingenting är som det var. Det som var är ingenting. Allt blir som det är och allt är som det blir. Nu slutar det och nu börjar det. Här. Och nu.

Gott nytt år!

Klicka här och ge mig en röst! Läs andra bloggar om , , , , , , ,