Jag har ju en tendens att dissa kvällstidningarna ibland, men idag ska jag faktiskt hissa dem. I alla fall den ena, för att för en gångs skull gör Aftonblaskan något bra. Som artiklarna från landet där borta i väst. Det är intressant och får mig faktiskt för en gångs skull att läsa artiklarna på riktigt. Kanske för att jag tycker att Usa-valet är intressant. Eller för att de visar upp en bild av det där landet som jag både fascineras och förskräcks av.
Läs andra bloggar om tendens, diss, hiss, kvällstidningar, Aftonbladet, artiklar, artikel, Per Bjurman, John McCain, Peter Kadhammar, Barack Obama, intressant, USA-valet, Usa, fascineras, förskräcks
Vem kunde ana att ”sveriges främsta konstnär” hade sån humor och självdistans!?
Läs andra bloggar om humor, SVT, Morgonsoffan, Petra Mede, David Batra, Ernst Billgren, självdistans
På tal om ingenting så fick jag en gång frågan varför jag inte flyttade till Stockholm varpå jag svarade ”det finns inget vatten där” … och det kan ju tyckas som ett märkligt svar när staden kallas ”Nordens Venedig”.
Men bor man, som jag gör, i den idyll som är Vadstena, så förstår man nog vad jag menar.
Läs andra bloggar om Vatten, flytta, Stockholm, Nordens Venedig, idyll, Vadstena
Jag skrev ju om den där blondinbloggen för ett par veckor sedan (här och här) och hennes bloggpaus. Att hon nu skulle, som hon skrev ”…satsa på en mer mogen approach … nu ska en äldre tjej träda fram”.
Jag tyckte att det var dags för ett avslut, för nu har hon ju faktiskt fyllt 18 och tagit steget in i vuxenvärlden.
Ja, eller något sånt.
Förvandlingen från ”Jag har alltid klassats som en blond 17-åring” till den vuxna 18-åringen som hon nu faktiskt är skedde mer eller mindre i samma stund som hennes bloggpaus tog slut och hon stod i valet och kvalet att köpa en klänning för 12000 eller en pälsjacka för 14000 kronor. Hon valde pälsjackan – vilket hon för övrigt försvarar med:
”Först och främst så är det inte sant att alla djur som man använder pälsen av blir plågande. Dom filmer som man kan hitta på youtube är ofta filmade i Kina, där man inte alls har samma djurvärderingar.”
Jorå’ så att … pälsindustrin är ju känd för att vara djurens vänner. Nåja, tillbaka till ögonblicket då blondinen blev vuxen, det finns nämligen beskrivet i hennes blogg:
”Är det nu man börjar bli vuxen? När man väljer sunda val?”
Det är förresten pälsjackan som är det sunda valet. För det är en lyxig investering som hennes barnbarn också kan få användning för.
”Vad snackar jag om! En jacka för 14 000 kr är inte klokt. Ångest. Eller betyder det att jag beter mig som en vuxen när jag får ångst för ett köp? Det här vuxenlivet skrämmer mig. Förut köpte man bara, utan en jäkla lågkonjunktur i tankarna.”
Ha ha ha. Två veckors paus och en äldre (vuxen) tjej träder fram. I alla fall en som försöker spela vuxen. Det är f-n humor på hög nivå … och hade det inte varit för att det är så roligt kunde man nästan tro att det är Schulmans apor som ligger bakom.
Läs andra bloggar om humor, Blondinbella, vuxen, bloggpaus, mogen, äldre, förvandling, klänning, pälsjacka, pälsindustrin, djurvänlig, djurplågeri, blondin, blondinblogg, Schulman, 1000 apor
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till den nya antipiratlagen som det har skrivits om den senaste tiden och som tydligen kommer att träda i kraft nästa år.
Men om man ska hårddra det litegrann så kan man väl egentligen likna den som ful-laddar musik, film eller vad det nu kan vara vid en snattare.
Vad jag menar är att det är väl knappast någon som tycker att det är okej att kliva in i en skiv- eller filmbutik (finns det några kvar?) och plocka på sig CDs eller DVDs och sedan gå utan att betala?
För visst är principen egentligen densamma?
Så varför anses det okej att ”plocka på sig” musik, film och vad det nu kan vara via datorn? Är det för att man inte får ett fysiskt exemplar? Eller vad?
I och för sig har många av de lagliga alternativen varit få, långsamma och dåliga. Men ändå.
Jag bara undrar.
Läs andra bloggar om fildelning, nedladdning, antipiratlag, ful-ladda, ladda, download, musik, film, snattare, CD, DVD, betala, princip, dator
Pretentiös var ordet. Och väldigt svartklädd. På den tiden hade jag en skrivbok och penna med mig vart jag än gick och skrev ner vad som föll mig in. Som följande rader:
Men tänk. Tänk om jorden skulle få för sig att gå under en dag. Under tiden sitter vi och lyssnar på bossanova på radion. Det skulle se för dumt ut. Jag vill inte dö till bossanova.
Jag förstår inte riktigt själv de där små funderingarna som jag plitade ner. Spelades det ovanligt mycket bossanova på radion under den här perioden, eller vad? Hur ska jag tolka dem?
Läs andra bloggar om pretentiös, svartklädd, skrivbok, penna, jordens undergång, bossanova, funderingar, tolka
I små gluggar mellan dagens olika jobb passar jag på att läsa lite till i det där dokumentet jag hittade och som jag skrev om förut. Här är några rader till. Minnen som jag hade glömt. Bara för att det är så roligt … i alla fall för mig själv.
Det är inte förrän efteråt som man funderar på vad som hänt. Som när den tjocke gubben skulle slå mig. Jag var rädd då, men kunde prata mig ur situationen. Men efteråt kom jag på alla smarta kommentarer jag skulle ha sagt.
Eller som på festen i fredags då jag druckit alldeles för mycket sprit och blev alldeles för full. Jag undrar varför tjejen jag var med bara skulle ut i snön hela tiden och varför jag skulle skälla ut den andra, hon som var både söt och trevlig.
För det är efteråt man tänker. Hur skulle man ha gjort om man tänkte efter före?
Jag minns den tjocke gubben som ville slå mig, men minnet av den där fredagskvällens fest för länge sedan verkar inte riktigt finnas kvar i min skalle.
Läs andra bloggar om jobb, dokument, skriva, text, 1992, 1997, betraktelser, minnen, roligt
Jag hittade ett dokument med skrivna rader som jag tydligen skrev mellan 1992 och 1997. Blandade betraktelser, tankar, funderingar, påbörjade noveller som inte avslutats och … host host … dikter. Pretentiös är bara förnamnet. Jag skummar igenom en del och blir generad. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser vad jag har skrivit. Texten nedan är bara en betraktelse, från samma café som jag fortfarande sitter på flera gånger i veckan.
”Det är inte så farligt nu när man suttit här inne en stund” sa damen och mannen svarade ”Det är varmare ute”. Hon satt och läste en veckotidning och han satt mitt emot och såg uttråkad ut. Jag sitter i hörnet, bredvid dem. Lyssnar i smyg och tittar. Mannen ville läsa 91:an och damen räckte honom tidningen.
Jag har aldrig förstått grejen med 91:an, att den skulle vara så rolig – kanske för att jag aldrig har gjorde lumpen?
Tre generationer kvinnor (det måste det vara) satte sig i den rökfria avdelningen. Människor går fram och tillbaka, hämtar kaffe, tar påtår, ser väldigt nöjda ut.
Damen bredvid mig tar upp ett läppstift för att bättra på färgen på sina läppar, säger något om ”borde ta en tablett” och mannen går och hämtar ett glas vatten. Hon tackar. Mannen, uppenbart rastlös, vill inte fika längre, vill gå.
Jag är nu ensam i den här avdelningen. En flicka ur personalen kommer in och tömmer bordet där paret förut satt, hon glömmer att torka av det.
Väntar på att någon ska komma så att jag får fortsätta med det jag gör och så tar jag en klunk av det kaffe som nu har svalnat, men det gör ingenting för jag tycker om ljummet kaffe.
Läs andra bloggar om dokument, skriva, text, 1992, 1997, betraktelser, tankar, funderingar, noveller, dikter, generad, skräckblandad förtjusning, cafe, pinsamt, pretentiös
Idag morse skickade jag in kortet på mig för att få ett nytt körkort. F-n. Jag ångrar det. Jag skulle tagit ett annat kort. Jag ser (som vanligt) ut som en dåre på bilden. Nåja. När jag behöver visa upp det där kortet kommer i alla fall den som tittar på det få sig ett gott skratt.
Ena sekunden regn och i nästa strålande solsken. Det är ett märkligt väder idag. Jag hoppas att det senare (solskenet) kommer hålla i sig resten av dagen. För det är ju trevligast så.
Läs andra bloggar om idag, morgon, kort, foto, bild, porträtt, körkort, dåre, skratt, regn, sol, solsken, väder, trevligt
Så mycket för att jag häromveckan skrev att jag inte brydde mig om ekonomin och kursras och allt det där. Men efter att ha betalat månadens räkningar (bara en sån sak) så kollade jag hur mitt sparande ser ut efter den senaste turbulensen.
Det skulle jag inte gjort.
Vinsten som förut var väldigt fin och trevlig är nu som bortblåst och istället är det stora feta minussiffror.
Det var ju inte alls vad jag ville se.
Det är nog dags för återhämtning nu tycker jag.
Läs andra bloggar om ekonomi, kursras, börsras, fonder, spara, betala, räkningar, turbulens, vinst, bortblåst, minus, röda siffror, fy fan, återhämtning