Den här låten har av någon anledning gått varm hemma hos mig de senaste dagarna. Kanske för att man blir lite glad av den eller kanske för att den helt enkelt är … trevlig. Kvällens trudelutt får därför bli ”Do you realize” med poporkestern The Flaming Lips.
Klicka på den lilla svart/vita rutan här bredvid, gör det. Det är bra att du gör det!
Läs andra bloggar om dagens låt, kvällens låt, musikvideo, trudelutt, låt, musik, glad, Do you realize, The Flaming Lips, popband
Det är klart att artister, författare, filmmakare, och vilka det nu kan vara, ska ha betalt för sina låtar, böcker etc … och kanske fantiserar jag lite friskt, men på något sätt ser jag framför mig att vi tar ett litet steg mot det system som finns i USA, där man stämmer varandra till höger och vänster på fantasibelopp. Kanske för att skrämmas eller kanske för att tjäna sig en hacka.
AB, DN, AB och AB skriver mer om IPRED-lagen.
Klicka på den lilla svart/vita rutan här bredvid, gör det. Det är bra att du gör det! Läs andra bloggar om IPRED-lagen, IFPI, fildelning, ladda ner, upphovsrätt, IP-nummer, artister, musik, stämning, rättigheter, Internet, media
Man kanske inte visste bättre 1986, men i den här videon har man lyckats klämma in varenda klyscha som finns och detta utan att vara det minsta ironisk. John Farnham menade verkligen allvar med sin ”Age of reason”.
Det kanske inte var bättre förr men, i efterhand, väldigt roligt. Fast de var ju förstås helt omedvetna om att de skapade ett stycke humor.
Klicka på den lilla svart/vita rutan här bredvid, gör det. Det är bra att du gör det! Läs sen andra bloggar om 80-tal, musik, John Farnham, Age of reason, bilder, svartvit, elände, hockeyfrilla, soptipp, barn, musikvideo, rockvideo, sångare, klyschor, klyscha, atombomb, fönat hår, 1986, ironi, efterhand, humor, roligt, bättre förr
Det här kan vara det roligaste på länge (igen). Projektledaren Martin på digitalbyrån (det låter diffust) Albert Ken uttalar sig i Resumé om hur bra Spotify är och hur musikprogrammet har ”revolutionerat” deras sätt att arbeta.
”Redan när vi sitter i ett planeringsmöte kan vi leta fram den musik vi vill ha i till exempel en film. Programmet har inga speciella funktioner, men du har omedelbar access till all musik.”
Nähä! Det menar du inte!? Det måste ju betyda att ni slipper stå där i det gamla arkivet och leta bland stenkakorna och vinylskivorna varje gång ni behöver musik!
Välkommen till den digitala världen Martin.
Läs andra bloggar om roligt, projektledare, digitalbyrå, Albert Ken, Resume, Spotify, musikprogram, revolutionera, arbeta, planeringsmöte, leta, musik
Vissa gamla låtar dyker upp om och om igen och vid rätt tillfälle är de så himla bra. ”Did you give the world some love today, baby” med Doris är just nu en sån låt.
Just det, jag har ju glömt att berätta att du ska klicka på den här svart/vita ”rösta på mig”-grejen här till höger.
Läs andra bloggar om musik, dagens låt, Doris, Did you give the world some love today baby
Efter en liten stund hemma igår kväll och nu på morgonen här på jobbet måste jag säga att första intrycket av Spotify är att det är helt f***ing briljant. Som Mac-nörd gillar jag det för det är ju tydligt var inspiriationen till gränssnittet kommer ifrån. Och om man nu lyckas vidarutveckla den här produkten så att jag kan ta med den i min iPod/iPhone så är det f-n i mig ett helt fantastiskt musikspelarprogram. Ytterligare testning fortsätter.
Gratis är, som det sägs, gott!
Läs andra bloggar om Spotify, musikprogram, musikspelare, Mac-nörd, inspiration, briljant, produkt, iPod, iPhone, ultimat, musik, iTunes, omvärdera, testa, gratis är gott
Jag har fikat. Jag har använt min nya jacka och jag frös inte. Det var skönt. Sen kom jag hem och återigen fastnade jag framför YouTube (det är som en drog) och kollade in klipp efter klipp, musik och annat trams. Kvällens spektakel får därför bli Fischerspooner med ”Never win (Mirwais remix)”
Läs andra bloggar om Fika, jacka, ny, skönt, hemma, fastna, YouTube, klipp, musik, trams, spektakel, dagens låt, kvällens låt, Fischerspooner, Never win, Mirwais, remix
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till den nya antipiratlagen som det har skrivits om den senaste tiden och som tydligen kommer att träda i kraft nästa år.
Men om man ska hårddra det litegrann så kan man väl egentligen likna den som ful-laddar musik, film eller vad det nu kan vara vid en snattare.
Vad jag menar är att det är väl knappast någon som tycker att det är okej att kliva in i en skiv- eller filmbutik (finns det några kvar?) och plocka på sig CDs eller DVDs och sedan gå utan att betala?
För visst är principen egentligen densamma?
Så varför anses det okej att ”plocka på sig” musik, film och vad det nu kan vara via datorn? Är det för att man inte får ett fysiskt exemplar? Eller vad?
I och för sig har många av de lagliga alternativen varit få, långsamma och dåliga. Men ändå.
Jag bara undrar.
Läs andra bloggar om fildelning, nedladdning, antipiratlag, ful-ladda, ladda, download, musik, film, snattare, CD, DVD, betala, princip, dator
Jag har haft värsta musikfrossan på YouTube nu på morgonen. Jag har hört gamla låtar från förr som gör mig nostalgisk och jag sitter och mumlar ”åh, den här gamla låten” och minns saker jag nästan trodde att jag hade glömt.
Kommer du till exempel ihåg When in Rome? Det gjorde inte jag heller förrän jag hörde deras ”The Promise”, som jag inte hört sen den en gång var en liten hit … och sen fortsatte minnestrippen med Method Man feat. Mary J Blige och låten ”I’ll Be There For You”, Adam & the Ants ”Stand and deliver” och Sydney Youngbloods ”If only I could” … och Faith no More vs. Boo Ya Tribe ”Another body murdered” och All American Rejects ”Swing, Swing”, Neneh Cherry ”I Got U Under My Skin”. Vanessa Paradis hade jag nästan glömt bort, men hennes ”Be my baby” är ju faktiskt lite charmig … och när jag ändå var inne på en fransk artist så poppade Etienne Daho upp med sin ”Comme un igloo”.
Jag skulle kunna bli sittande hela dagen och dagens minnestripp (förutom alla som jag rabblat upp här ovan) får bli Yazz & the Plastic Population med ”The only way is up”.
Läs andra bloggar om musik, minnen, musikfrossa, YouTube, morgon, gamla, låtar, nostalgi, When in Rome, The Promise, hit, Method Man, Mary J Blige, Ill be there for you, Adam and the ants, Stand and deliver, Sydney Youngblood, If only I could, Faith no more, Boo Ya Tribe, Another body murdered, All american Rejects, Swing swing, Neneh Cherry, I got you under my skin, Vanessa Paradis, Be my baby, Fransk, artist, Etienne Daho, Comme un igloo, Yazz and the plastic population, Yazz, The only way is up och Dagens låt
Ännu en rapport har trillat ner på tidningredaktionerna. Om man lyssnar på sin bärbara MP3-spelare, med hörlurar (eh!?), i mer än fem timmar i veckan riskerar man att bli döv – kanske alltså – det vill säga om man lyssnar med för hög volym. Fast du blir inte döv på en gång, men kanske om fem år … och du kanske ska ta den där rapporten lite med en nypa salt.
”Bland dem som lyssnar mer än en timme om dagen riskerar ungefär fem procent att tappa hörseln helt inom fem år.” Citat från Metro.se
Jorå, så att … jag sitter gärna med hörlurar på mig timtal i sträck. Fast inte med för hög volym. Jag har lagom volym. För mig.
Inte för att man inte ska lyssna på varningarna, men hörde man inte samma typ av rapporter förr i tiden, om till exempel freestyles (det var en musikspelarapparat som fanns på 80-talet) och de bärbara CD-spelarna (det var en annan apparat som fanns på 90-talet)?
Läs mer på Metro och IDG. Läs andra bloggar om ljud, musik, bärbar, MP3-spelare, hörlurar, döv, risk, hörselskador, rapport, freestyle, CD-spelare